Unga mödrar
Nu skall jag skriva något som säkert sticker i vissas ögon och det finns säkert de som kommer att kommentera med ilska i sitt bröst, likaväl som att de kommer att finna mig ignorant.
Detta är dock mina åsikter.
Unga mödrar
Det fins en tjej, vars blogg jag sprungit på rätt nyligen. Hon är 14 år och skall ha sin bebis om enkom 14 dagar i dagsläget.
14 år…
Jag tänker tillbaka på när jag var 14 år och strosade i korridorerna på min skola. Jag var fortfarande oskuld, håret var långt och blond medan det viktigaste i mitt liv var BackstreesBoys.
Tyckte själv att jag var väldigt mogen och vuxen för min ålder, men jag var fruktansvärt naiv och oerfaren.
Hade inte ännu haft min första fylla, aldrig satt min fot på krogen och jag tyckte vitt läppstift och Tommy Hilfiger var coolt.
Jag inser givetvis att det skiljer på tonåringar och tonåringar. Många har levt ett tufft liv fram till sin fjortonde födelsedag och åldras i förtid…
Men jag har läst den her tjejens blogg ett par gånger nu.
Hon skriver som en typisk tonåring. Formuleringarna går inte alltid ihop och argumenten om varför det är ok at bli mamma vid fjorton framförs precis som de borde göras av en tonåring som hon själv.
Hon känns 14. Inget konstigt med det… det är ju hennes ålder?
Jämförelse
Jag fick min son när jag var 24, blev gravid med honom som 23åring.
När jag gick i mammagrupper osv, ansåg jag mig vara en ung mamma då mina medgravida var strax över 30. Jag kunde känna hur de såg på mig och tyckte jag var för ung för att skaffa mig barn. Det retade mig då…
De hade delvis rätt. Jag var inte redo.. Är man någonsin det?
Det är svårt att bli mamma… Det är hårt att bli förälder. Mitt liv kastades om på ett sätt jag inte var berädd på och mina prioriteringar tvingades att ställas om. Varesig jag ville det eller inte.
Jag är den första att erkänna att jag blev chockad av hur stor förändringen var, trots att jag hade väntat mig mycket.
Så tänker jag på den där blonda lilla BackstreetBoys-tokiga tjejen som jag var… Hon som kutade runt i hip-hop-brallor, skvallrade med sin bästa väninna och drömde om att få klämma på en killes magrutor.
Hade hon klarat av det här?
Mitt svar är nej. Blankt nej. Det hade jag inte klarat…
Jag förstår att unga mammor oftast får en massa hjälp från sin familj. Men att uppfostra ett barn, är mer än att byta blöjor och ge mat.
Det är att försörja det, lära det vad som är rätt och fel… Vaka om nätterna och förklara det de inte förstår.
Hur tar man hand om ett barn, när man själv fortfarande är ett?
Hur uppfostrar man utan livserfarenhet? Och hur kan man styrka barnets personlighet innan ens egen egentligen är utvecklad?
Beundrar de som klarar det… Men jag kan inte sluta undra om det verkligen är helt rätt mot varesig mamman eller barnet.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker när det gäller detta ämne. Jag vet att JAG skulle inte ha klarat det, å andra sidan är det knappt att jag klarar det nu heller och jag är 33
Jag tycker du har rätt i mycket du skriver i inlägget samtidigt så finns det säkert många unga mödrar som klarar detta bra mycket bättre än mig. I det hela stora förändras man mycket med åldern, man lär sig saker som man tror man kan när man är yngre, tiden mellan sisådär 25-30 tyckte jag att jag förändrades väldigt mycket. Jag valde att vänta med barn tills jag blev äldre, tills jag hade fast jobb, en sambo som jag visserligen älskar men som jag visste skulle bli en bra pappa till mina barn oavsett hur det går för oss, en mental stabilitet som innebär att jag inte kände det där suget efter att hela tiden uppleva nya saker och att det ska hända grejer hela tiden och att jag kände att jag skulle kunna klara detta ensam om så blev fallet. Idag är jag glad för det, ett barn i mitt förhållande jag hade mellan jag var 18-24 skulle inte ha haft det särskilt lätt…
Innan jag ens läser måste jagt bara se om jag fått rätt.
Unga MÖRDAR - vem mördar vem?
eller Unga MÖDRAR?
Givetvis MÖDRAR!
är tydligen snabbae på R än på D
Frågan e varför vill man skaffa barn som 14 åring? Man har ju hela livet kvar
Jag va 23 när jag fick min son o tyckte att jag va ung, ändå har vi trygg ekonomi o stort fint hus så vi va absolut redo, o jag ångrar ALDRIG att jag skaffade barn de är de bästa jag gjort men ändå ibland kan man sakna sin ungdom, livet blir ju som sagt HELT annorlunda !!
Jag tror absolut att man kan vara en bra förälder som 14 åring men jag tycker inte man ska vara det!!!! För tusan lev livet de har ju bara börjat då!! res, sup, strula, ta kökort, jobba de finns så mycket skoj där ute vad ska du annars berätta för ditt barn när dom blir större hmm mamma har inte gjort ett skit i sitt liv …Kul?
Jag har samma tankar som dig ungefär om ämnet, har också kollat på den bloggen lite och då väcks ju sån tankar såklart.
Dock så tvivlar jag inte på att många av dem faktiskt klarar av det.
Men det kan inte vara lätt att bli med barn när man själv är ett barn.
Serien “Unga mödrar” som går på femman är faktiskt rätt intressant. Visserligen från danmark men unga mödrar är de ju ändå.
Vilken blogg är det?
Jag håller med dig på alla sätt och vis. Jag är inte mamma själv, men nu när jag ser tillbaka på mig själv som 14-åring, ser jag väldigt mycket om det som du skriver om. Du satte ord på mina tankar.
Jag tycker som du…jag tycker att man iaf ska ha gått klart sin skola!!
Sen ska man inte dra alla över en kant men att få barn när man är 14 är tidigt…då har man inte börjat leva sitt eget liv än! Jag själv är 18 och känner att jag inte skullr orkar “dras” med ett barn i all framtid redan..(inget illa menat men du förstår säkert) Men jag vill absolut ha barn…men ska vänta några år till iaf…=D Tack för en super bra blogg=)
kan inte mer än hålla med dej. Förstår inte hur man ska kunna ge barnet ett värdigt liv när man inte ens gått ut grundskolan själv?!
Jag tycker bestämt att ett barn kan inte vara förälder åt ett barn. Det blir inte bra för det är så många viktiga saker som ska till i barnets uppväxt som ett barn inte klarar av. Spelar ingen roll vad de varit med om innan. Och många av de saker som ett barn gör fel som förälder visar sig först när deras barn blivit vuxna. En 14-åring är inte färdigutvecklad och klarar inte av att ta långsiktiga beslut. Det är både en fysiologisk och psykologisk realitet. Sen finns givetvis aspekten att man missar en viktig fas i livet som mest ska vara lek och att ha kul. Alla behöver den och jag tror inte det är bra att hoppa över någon fas i livet. Bara för att barnet får sin mat och sina blöjor bytta betyder det inte att allt står rätt till. En såpass ung mamma kan helt enkelt inte ge allt det som behövs. Framför allt inte vad gäller den mentala biten. Så för mig känns det inte ens som något att välja på. Barn ska vara barn, de ska inte och kan inte vara föräldrar.
håller med.. är man NÅGONSIN redo för vad livet innebär som mamma/förälder.. jag tror inte det.. men at själv inte ha hittat sin personlighet.. fortfarande irritera sig på den där mensen som precis börjat dyka upp varje månad för att man sen skall slippa gympan.. eller när det största problemet man har är vad man skall ha på sig på morgonen och man ägnar minst 2 timmar för att få kajalen rätt samtidigt som man sjöng till “aqua någonting” haha … jag kan känna i efterhand att när jag blev gravid med mina tvillingar.. som 20 åring… jag var inte redo då.. men då hade det gått för långt för att göra ngt annat åt saken .. och jag fick ta mitt ansvar… men aldrig i hela mitt liv ..trodde jag att det traumatiska som kom att hända skulle förändra hela min syn på livet.. och allt vad det innebar.. tyvärr har det gjort mig till en bättre mamma åt William.. och nej du är inte den första att erkänna det att det är den största förändringen ett liv kan ha..
många kramar Maria & William
okeokej det är så häraa jag är fjorton år och är med barn, jag vill verkligen inte ta bort det men mina kompisar säger att socialen kommer ta mitt barn . min pojkvänn är 16 år och vill också ha barnet
ni tycker särkert att jag är knäpp men snälla jag behöver råd om nån bra bok som graviteit ! 
14 åring som är gravid