Underbara skitunge!
Är det något vi har lyckats med så är det lillemans sovning…
Vi har fått höra mycket gott från vänner, familj och bekanta om hur förundrade de är över hur snällt han går och lägger sig 
Underbara unge!
När han var yngre vaknade han var tredje timme och var hungrig och gjorde så fram till han var nästan ett. Det var outhärdligt att aldrig få somna in riktigt och när han var riktigt liten vägrade han dessutom att somna själv.
Det hände ofta att han somnade på mitt bröst, men då kunde jag för allt i världen inte lägga honom ifrån mig, eftersom att han vaknade i samma ögonblick som kroppskontakten blev bruten.
Någon fick istället stå brevid honom och gunga (buffa på rumpan) medan han sög på våra fingrar… Helt GALET låst blev man!
Så vid fem månader tog vi ett beslut tillsammans med BVC. Han kunde inte längre fortsätta äta var trejde timme. Och nattningen var ohållbar!
Vi såg oss om efter en metod för att somna själv, som dessutom skulle passa oss och vårt barn.
Först föll jag för Anna Wahlgrens sova hela natten metod, då den kändes “mest human” mot vår bebis… Men det visade sig att hennes rutiner och idéer bara gjorde hans sömn ÄNNU sämre.
Så i samråd med BVC provade vi på “den fruktade” fem-min metoden *duckar för alla arga mammor som tänker lyncha mig!*
Vi fick ett kompendie med papper… Ungefär ett häfte om 10st som vi sträckläste båda två och började redan samma kväll.
Vår son skrek som en galning när han insåg att ingen tänkte natta honom.
Det SKAR som rakblad i mitt bröst och hade jag varit ensam den kvällen hade jag aldrig klarat av att genomföra det.
Det visade sig att han var en envis liten pojke… Och i nära på två timmar fick vi gå till honom, stryka honom över mage och rygg och säga godnatt, var femte minut.
Sedan somnade han och sov gott i flera timmar.
Nästa kväll tog det femton minuter. Dvs tre godnatt…
Tredje kvällen somnade han utan ett ljud. Och sedan dess har han älskat att ligga och mysa själv i sin säng.
Vi bara lägger ner honom, säger godnatt och pussas lite innan vi går ut. Sedan somnar han själv i tysthet.
Himmelrike!
Imorse sov han till 09.35 innan han ropade på mig. Då har han inte vaknat en endaste gång under hela natten.
Helt underbart…
Sedan satt han i min säng och åt sin välling, medan vi tittade på Bamse och när flaskan var slut kröp han ner med mig under täcket och bara mös.
Det är sådana stunder jag inte skulle byta mot något i hela världen!
Skitunge!
Vi hann äta lite frukost efter myset och medan jag städade undan passade min son på att leta fram de nya kritorna han fått av sin morfar.
Han älskar Bamse och har fått en målarbok som han tycker väldigt mycket om…
DOCK tyckte han att det var betydligt roligare att passa på att dekorera morföräldrarnas soffbord än att färglägga Bamse-karaktärer. Det gäller ju att passa på då ingen ser?
Tur att mamma vet att det MESTA går bort med fönsterputs och en svamp. Jag älskar fönsterputs *skratta*
Blev lite tårar och gråt när mamma skällde… Vi kramades och han sade förlåt, bara för att två sekunder senare ta en orange krita och rita i soffan.
Mamma GALEN!
Förstår mig inte på honom när han är trött. Då hittar han på en massa skit bara för att göra något… Jättekonstigt och så långt ifrån hans vanliga personlighet och betéende. Undrar om det kanske finns nån vetenskaplig förklaring på det där, för jag vet att det finns massor med andra ungar som gör exakt likadant när de är trötta.
Nu ligger han och myser i sin säng… Helt nöjd, helt tyst och är mammas ängel igen!
Gud va han har förändrat sen jag såg han sist såå stor ju fick just lite ångest o undrar om kläderna jag köpt kommer passa *hoppas*
låter som lite trotts ..bara för att Mamma sagt nej
Mmmm, vad härligt… Älskar trots *not* Ibland kan barn driva en till vansinne! Fast oftast är dom helt underbara
När det gäller sovning så är det ett kapitel för sig här. Ellen sov uselt som liten, vaknade jätteofta och låg gärna vaken och lekte i två timmar mitt i natten, vägrade sova i sin egen säng så hon sov hos oss tills hon var sisådär 2 år… När hon var 1,3 slutade hon äta välling på nätterna, då hade jag redan jobbat i två månader och klev upp fem på morgonen vilket gjorde mig till en vandrande zombie, sömnbrist är inget vidare… Vi provade allt på henne, femminutersmetoden, Anna W osv, det enda som hjälpte var att vi låg i vår säng med henne tills hon somnade… Det gjorde vi tills hon var nästan två, då totalvägrade jag eftersom nattningen vid den tiden tog mellan 1-2 timmar *vart tog kvällen vägen?* När jag väl bestämde mig för att hon skulle somna själv, då gjorde hon det… Kan inte låta bli att undra hur många nattningstimmar vi sluppit om vi verkligen lagt vår själ i det tidigare…
Maya däremot är hur enkel som helst, har alltid sovit mycket och bra, ända sedan hon föddes. Tidiga mornar har hon nu för tiden, men det blir bättre och bättre. Hon har alltid somnat själv, i sin egen säng och sover hela natten utan att vakna över huvud taget 6 av 7 nätter, den sjunde får jag gå upp en gång och stoppa i nappen typ. Vällingen på natten slutade hon med när hon var sju månader.
Jag undrar ofta hur mycket som har med att göra hur barnen är själva och hur mycket som är vår påverkan eftersom våra tjejer blivit så olika…
Jag tror att det säkert beror mycket på hur hungriga och oroliga barnen är när de föds.
Gissar att vi själva påverkar dem utifrån de premisserna sen.
Vi gav oss verkligen TUSAN på att han skulle sova. Hade vi tillåtit det hade nattningen fortsatt ta runt 1-2 timmar varje kväll med ett evigt buffande.
Så fick min mor göra med både mig och min bror till min bror (4år yngre än mig) var hela elva år!!!
Denna härlig trotsålder 8O
Åh va skönt att det gick så bra för er!
Fick ni vänja av honon att äta på natten oxå? Eller slutande han äta efter att nattningen gick bra?
Innan vi åkte på semester hade jag fått ner ätandet till 1 gång per natt (tog bara 2-3 nätter med lite gråt så gick det bra sen), men nu blir det mer. När vi kommer hem får vi köra på igen. Eric har oxå svårt att somna själv, mkt buffande blir det. Men när man inte är hemma blir det lättare att man ger med sig och både hjälper dom att somna och äta mer än vanligt på natten. Sover man hos andra vill man helst inte väcka alla =/
Vi har fått lära honom av med nattätningen… tog oss några nätter av ilska från min sons sida, men det har det varit värt.
Nu vaknar han som tidigast 6-7 och vill ha välling men somnar oftast om till 8-10 någon gång!
5 minuters metoden fungerade på bägge mina barn. Jag körde den mycket senare med Phini än med Laaiti men det var det bästa alternativ jag hittade.
Med Phini som är min äldsta vet man inte vad som fungerar och man provar sig fram. När jag hittade det som fungerade så gjorde jag samma sak med Laaiti och redan vid 8 månaders ålder började han sova hela natten.. skönt, lugnt och tryggt.