Trotsig 2-åring bortskänkes!
Idag är en sån där dag, då jag hade önskat mig en busslast med extra energi.
Morgonen började jätte fint med att vakna pigg, utvilad och mysig… Mio var inte lika pigg efetrsom att han låg vaken i sin säng fram till runt nio på kvällen och sjöng för sig själv. Han ahr även dragit på sig en förkylning som orsakat en del hosta under natten 
Ändå kom vi iväg i god tid, lämningen på det nya dagsiet gick utmärkt och dagen rullade på i bra tempo.
Kände mig glad, pigg och taggad inför kvällen när jag slutade jobba.
När Johan hämtade mig och vi körde mot dagis, kände jag mig glad och lugn… Hade blivit lovade middag hemma hos mina föräldrar vilket kändes som en lättnad då jag skulle slippa laga eget = Energispar!
Väl på dagis bröt helvetet ut.
Som vanligt numera skulle inte Mio ta på sig jackan utan kastade sig på golvet. Sen ville han inte ha på sig skorna, utan bråkade om detta med ett tjurigt och evigt gnällande.
Kom iaf ut i bilen och han höll på att somna i bilstolen innan vi var framme hos mina föräldrar.
Gissa om han skulle äta någon mat? Nejdå.. först skulle han inte ha mat, när jag hämtade honom efter att han sprungit och ställt sig i soffan kastade han sig bakåt och lyckades slå huvudet i trappräcket = Illtjut! Sedan skulle han prompt ha mat! Nu! På en gång! Vad än mormor frågade skulle han först inte ha och när man låtit honom slippa ville han istället ha under vilda protester.
Jag kan ta mycket men det där GNÄLLET som inte är gråt och inte ledsamhet.. utan just bara GNÄLL!
Insåg snart att situationen va ohållbar, att han var för trött och att det bara var att styra stegen hem. Tackade snabbt för oss och stack hem…
Samma fight fast fem resor värre ang jackan och skor, så det slutade med att han blev buren, skrikande ut i bilen.. Utan jacka och UTAN skor.
I trappuppgången blev det bråk om att han ville plinga på vår ringklocka innan jag låste upp, vilket han inte fick (Förmodligen till grannarnas förtret) och sedan började det RIKTIGA HELVETET!
Bråk om att han ville bygga tåg, när jag sade att det fick han väl, skulle han absolut inte göra det? What lixom?
Var tvungen sedan att ge honom hostmedicin vilket resulterade i ett vansinnesutbrott a’la exorcisten!
Har aldrig sett min unge sån!!!
Hysterisk räcker lixom inte till!
Kolla på det här klippet och ta det gånger 150, så förstår ni kanske lite utav vad jag fått uppleva ikväll…
Jag säger bara en sak…
Man älskar alltid sina barn… Men man tycker fan inte alltid om dem!
Läs mer om trots HÄR (Det skall tydligen vara positivt *sucka*)
Hehe, förlåt men jag kan inte allt annat än skratta åt det hela. Min kusin var i tvåårsåldern i princip likadan, och det var ett helvete kan jag säga dig. Kan tilläggas att han är 200 gånger värre nu när han är 8 år gammal. Då han har blivit väääldigt bortskämd hela sin uppväxt och nu tror han att han får göra vad som helst.
Men jag tror nog att du fixar det hela
Förresten, min bildlänkning till dig har försvunnit och jag vill mer än gärna länka till dig igen.
Har du någon kod man kan få?
KRAM
Gud vad härligt att trilla in på din blogg och se att du börjat blogga igen! Verkligen saknat ditt skrivande! Livet verkar le mot dig igen, trots grabbens trotsperiod! Ser fram emot att fortsätta följa ditt skrivande, ditt liv här igen. Lycka till! Kram
Hmm hur är det dom säger?
Varje ålder har sin charm;)
NOT! Varje ålder har sin trots! och det är bevisat genom mina tre barn.(3,6 och 8 år)
Det är som du skriver.
“Man älskar sina barn,men man behöver inte alltid tycka om dom.”
Det som är “bra” med dessa trotsåldrar,är att det är genom dom,
dom bla formas som individer.
Hoppas att trotsen går över snart,och att det blir mer tid över till att gosa och leka med lillkillen din.
Kram
Vi har varit ganska förskonade från trots, men de gånger när den väl slagit till har det varit i nivå av atombomb ungefär! Det är alltid jag som hämtar på dagis, men en period orkade jag helt enkelt inte pga allt trots, utan mannen fick allt bege sig från jobbet tidigare för att ta “skiten” ett par veckor.
Eftersom det var sånt strul vid hämtningarna så föreslog faktiskt personalen att de skulle ha vår son påklädd och klar vid tiden för hämtning så att vi åtminstonde slapp den biten. Så en liten stund innan hämtning tog någon honom med sig lugnt och stilla, hjälpte honom med kläderna och satt sedan i soffan i kapprummet och pratade lite tills någon av oss kom för att hämta. Det hjälpte faktiskt mycket, och de där fajterna på dagis gick över väldigt snabbt! Barn har ju den där förnämliga förmågan att vara trotsig mot sina föräldrar, men att agera som änglar gentemot alla andra :wink: !
Ta hand om dig (och trotsmonstret såklart)
!
Ja du den “riktiga” trotsen är inget jag ser framemot
Tycker att han kan vara trotsig nu fast han bara är ett år! =P Jag får väl helt enkelt njuta av den lilla trotsen just nu då!
Vilket otroligt sött kort på lilla Mio, tråkigt dock att han är trotsig.
Önskar all lycka till tills det gå över…
Jag förstår att du har det jobbigt. Stå på dig stumpan, du är stark!
Min son är 1,2 och redan lite trotsig .. jag längtar INTE
OHH Jag vet att det är länge sedan du skrev detta inlägg nu, men just idag är det såååå skönt att se att andra har det likadant med sina tvååringar! Det där gnället går mig så in i h-vete på nerverna ibland.