Sitter framför datorn och försöker slappna av efter en fulspäckad dag med städning, tvättvikning och hets fram till att nya hyresgästerna tittade in vid 13.
De var här oerhört länge och jag hann precis kasta på mig lite underlagscreme och trycka på mig en keps innan jag störtade iväg till min sons dagis, redan fem minuter försenad.

Givetvis var det här en sådan dag då min son inte ville komma hem med mig. Han sprang bara lyckligt fnissande iväg varje gång jag ropade hans namn… Skitunge *muttrar*

Vi kom hem tjugo över två och skulle så snart som möjligt träffa mina väninnor med sina små, nere i stan.
Planen var att köpa oss varsin sallad och hänga i Socité-parken för att mysa i solen.

Kände mig grymt avundsjuk när jag med scetten porlande längs ryggen mötte upp dem utanför Stantons.
De såg så harmoniska och glada ut, efter en mysig förmiddag tillsammans som jag kunnat MÖRDA för att få vara med på.
Själv hade jag just hunnit kasta på sonen ett ombyte kläder och hade rusat ner för att hinna umgås lite innan den ena väninnan skulle åka tillbaka hem till Halmstad.

Jag lyckades tyvärr aldrig riktgit varva ner.

Sedan jag fick diabetes blirjag stressad på ett helt annat sätt än tidigare… När jag varvar upp mig så som jag gjort idag påverkar det en massa kemiska processer i min kropp, såsom att ge ett adrenalinpåslag som i sin tur höjer blodsockret, som i sin tur gör mig vimsig, irriterad och ilsken.

Men barnen hade väldigt roligt och trots att jag kanske inte var det bästa sällskapet idag utan kände mig mest hispig och gnällig, verkade det som att mina vänner haft en härlig dag

Nu har vi handlat och min sambo står i köket och lagar Taco-paj till mig och sonen…

Sikken service! Det är jag värd!

Postades