Separationsångest = Ångest i samband med separation? Kan man skriva så? *sucka*

Idag har jag varit med son och min mor i Birsta och kollat in REAn på Hemtex och lite annat.
Ibland slår det mig så kraftigt att jag faktiskt flyttat isär med den man jag levt med i fyra år… Som idag.

Handlade nytt duschdraperi, toalettborste, ljuslyktor, tvålpump, badhanddukar, handdukar, krukor, visp, slev, stekspade, osthyvel, kastruller, toapappershållare mm, mm…
Jag har inte en enda kökspinal…

Inga dricksglas, tallrikar, stekpanna, tabletter, spagettislev, köksknivar, plastbunkar osv… Inget i köket förutom det jag inhandlat idag. (Förutom bestick och temuggar, lite vinglas osv)
Kändes logiskt att lämna allt den dagen vi splittade grejerna, men jag inser idag att det var urbota dumt och DYRT!

Jag hade då inte hjärta att gå och plocka i kökslådorna där han packat upp - Nu får jag stå mitt kast.
Sånt här hade jag såklart räknat med, men gud vad jobbigt det kommer att vara att flytta in i den nya lägenheten och sakna DEN grejen och DEN grejen som man egentligen kanske önskat att man hade haft i sitt eget boende.
Jag vill “Bo in mig” med en gång!

Smällar man får ta

Dagis

Jag sitter nu och kollar upp blanketterna jag skall fylla i för att få dagisplats till min lille kille.
Typiskt nog är det sjukt långa köer på ön där vi bor och trots att vi har ett dagis aldeles runt knuten från den nya lägenheten, kommer han förmodligen inte att komma in där på bra länge.

Skulle jag dock få jobb lite hastigt och oväntat, så kommer han vara garanterad plats på ett annat ställe som ligger mellan vår ö och stan, där man idag skriker efter fler dagisbarn.

Bil?

Skall googla lite körskolor i stan och ge mig fan på att ta en intensivkurs så snart som möjligt.
Tvä veckors råplugg och ett körkort i näven känns extra viktigt nu när jag vill lära mig stå på egna ben, skjutsa lilleman till dagis och kunna storhandla själv.
Skjöt ju upp det där med körkort eftersom att vi ändå skulle bo i storstan med “enkla förbindelser” men nu känns det aktuellt igen - med råge.

Jobb

Ser krasst ut med jobb för min del Jag kan nog titta i stjärnorna efter en tjänst som jag EGENTLIGEN vill ha, men tänkte göra ett försök så snart jag kommit till rätta i livet här och skicka ut min portfolio till varenda företag med grafisk anknytning inom 10mils radie.

Finns det någon som behöver en duktig (eller åtminstone jävligt ambitiös ) grafiker/Ad-ass/originalare/marknadsassistent på distans eller här i Sundsvallskrokarna kan ni väl droppa ett mail till emma@mittlivsomjag.com ?

Övrigt

Jag tar dagen som den kommer och ägnar min tid åt att läka, gå vidare och pyssla med min son.
Det är mycket i rörelse nu, stora förändringar på både det ena och det andra planet. De flesta väldigt BRA saker, men såklart även en del jobbiga.

Kommer bl.a. att bli snålt med cash i flera månader när jag skall bygga upp mitt bohag - igen.
Känner igen detta från mitt första samboskap, då väldigt mycket av de saker vi hade packat upp i vår provosoriska etta var mina, men blev kvar.
Man saknar vissa ting - även om vi denna gången köpt allt tillsammans och det därmed inte är MINA saker.

Det flesta jag hade med mig sedan innan är kastat och/eller utbytt.

Shoppa = KUL. Pengar = NOLL!

Bara att tänka på att man behöver köpa en mopp… Förvaringslådor, en hatthylla, spegel, gardiner osv…
Tro mig… Jag lever inte fett på min a-kassa, det kommer bli tufft, men ROLIGT att få inreda mitt nya place.
Ser fram emot den här flytten med ett nervöst pirr av ångest i magen.
Oroar mig lite för att jag inte riktigt VET vad som finns i de flesta lådor som fortfarande står ute i släpet. Min exsambo var snäll nog att packa en del åt mig innan jag kom dit, men det gör även att jag inte har den minsta aning “vad han tog och vad jag fick” så det mesta handlandet får bli efter uppackning.

Så… Separationsångest = ångest i samband med separation kanske? Det är onekligen en hel del att tänka på.

Postades