Period
Hu! Jag vet inte vad det är för period min son varit inne i i runt två-tre veckors tid nu, men jag fullkomligt längtar ihjäl mig tills den är över!
Det är gnäll och skrik för minsta sak. Han pratar jättebra, men ändå bara gnyr han (högt) och/eller skriker när han vill något eller inte får exakt som han vill.
Han kan även be mig om saker… Som ex att han vill ha vatten.
Så jag ger honom vatten i en pipmugg, varav han börjar tokskrika för att han inte vill ha locket på (VARJE GÅNG?) och iom at jag behöver vara konsekvent och jag vet att han spiller ner hela soffan om jag ger med mig får han helt enkelt vara missnöjd.
Andra gånger ber han om frukt, macka eller mat och vill sitta vid matbodert och äta.
God moder som jag är ger jag honom givetvis mat när han vill ha det men 9 gånger av tio blir det antingen att han när han väl får maten, börjar skrika och putta bort den följt av “gå ner, gå ner, färdig!” eller så hamnar maten/frukten/mackan på bordet och blir en enda sörja när han glatt geggar och leker med den medan han upprepar “Ajajajajaj” för sig själv.. Så gott som alltid spottar han ut mjölk eller vatten över hela sig själv med…
Med andra ord VET han mkt väl att så får man inte göra!
När han inte skriker av missnöje, hittar han på saker som vi kan bråka om. Som att gå på förstärkaren och trycka på alla knappar, slänga fjärrkontrollerna i backen, öppna till soporna och leka med dem, smita ut på balkongen, klättra upp på toalettstolen och leka i handfatet, springa iväg när vi skall byta blöja, sparka mamma i bröstet när han ligger på skötbordet, vägra kliva upp ur badet (fastän att han badat runt två timmar och han huttrar i det kalla vattnet), springa ut i trapphuset and so on, and so on…
Jag kan hålla på i evighet.
Kontentan är att det slutar med att mitt tålamod tar slut och jag blir arg, han skriker och gråter, jag blir frustrerad och han skriker och gråter ännu mer.
Jag fattar givetvis att det är en frigörelsefas, men det hjälper inte när vi har lite brått iväg och han springer in med sandiga skor och jag får jaga honom med jackan, eller när jag vill byta hans blöja som är full med bajs och han tjutande springer in i köket och runt runt runt i lägenheten.
Jag hoppas, ber och önskar att det går över illa kvickt, för jag orkar inte vara konsekvent och säga NEJ! tusen gånger om dagen på samma saker som jag sagt nej till se senaste 13-14 månaderna!
Jag vill ju bara ha min goa, älskade och snälla pojk!
Dessutom är han såklart jättensäll på dagis, säger fröknarna.. varför inte vara snäll med sin mamma som gör ALLT för en?
Någon erfaren mamma med bra tips?!!! Jag sliter mitt hår här!
Jag har ju inga barn så jag kan nog inte ge dig några riktigt bra tips. MEN jag kan dock säga att jag har lite samma beteende hemma fast ifrån min 28 åriga sambo. Han busar också runt som fan, dock utan bajs blöja men ändå. Så jag kan känna din frustration ?
Jag har BÅDE trotsig karl och unge!!
Ställ in honom på hans rum och säg att hankan komma ut igen när han är snäll. Går han ut ställer du bara in honom igen utan att säga något i princip och drar igen dörren lite.
Så gjorde min syster med sin trotsunge när han var runt 2 år och han skrek så han blev blå men efter ett tag fogade han sig i alla fall och kom ut med svansen mellan benen… När han märkte att man inte brydde sig om hans skrik och tjat.
Lite svårt att göra så när ni har bråttom nånstans kanske. Men annars så kanske du kan prova om du inte gjort det redan. Gäller väl att vara ihärdig från början så de fattar att de får sitta på rummet medan ni andra gör roligare saker utanför, om de trotsar.
Har du sett på nannyakuten, eller vad det heter? Då kör de ju med nåt liknande… en timeout-hörna typ.
Jo, vi har pratat om det där… Men det känns så 1950… Lite som att degradera barnet och ta ifrån honom hans värdighet
Jag hade hoppats kunna undvika den metoden… Men fortsätter detta i månader kommer jag att krevera!
Brukar säga åt honom att när han är så stygg, så vill inte mamma vara med honom föränn han säger förlåt. När jag går i väg brukar han först trotsa lite till, men efter ett tag säger han förlåt…
Tar dock två min så börjar han om
Jag är som du vet en erfaren mamma men kan tyvärr inte ge dej några råd för hade jag några skulle jag veta två barn (iallafall) som skulle varit annorlunda
Ojoj så jag känner igen mig.
Direkt min son ser mig,så är det som att demoner attackerar han till att göra allt som han inte ska.
“Tyvärr” tror jag att det är en trotsålder som ingår.
Jag har ont i halsen av allt hojtande.NEJ! FY! osv osv.
Kämpa på. det kommer bättre tider *lovar*
Min son är 2 år nu och är i exakt samma period som du, fast den har dock hållt på i 2 månader nu, hoppas bara att den är över snart..