Tack för era omtänksamma kommentarer!

Jag lever och mår relativt bra, förutom att jag idag fick lite tråkiga nyheter från läkaren.
Har tydligen ketoner i blodet igen (Syra) som bildas när kroppen bryter ner sig själv, så som om man exempelvis fastar eller har för höga blodsockervärden.

Dvs samma “fel” som jag hade när jag blev akut inlagd på intensivavdelningen sist… Men i betydligt mindre skala.

Jag stressar på med flytten, så det är nog främst därför, samt att jag bl.a. iom stressen ätit dålit sista tiden.

Inget internet är tillgängligt för tillfället och dessutom kan ingen tid avsättas till bloggande.
På måndag går flyttlasset från Varberg till Sthlm och vi har massor kvar! Stress + Diabetes = Ajabaja säger läkarna *sucka*

Hoppas ni mår bra allihopa! Saknar er!
Har MASSOR att skriva om när jag kommer tillbaka!

Extra litet HEJ till “Fröken Bloggberoende” som jag helt otippat sprang på i centrala sthlm i måndags.

Idag skiner solen utanfär mitt fönster och jag hoppas på en riktigt bra dag.

Är helt slut efter att inte kunnat somna om inatt, samt att mardrömmarna valde att besöka mig hela morgonen som jag fick sova.
Var faktiskt ett tag sedan jag drömde så illa, men det är väl typiskt när man är uppe i spinn…

Planer?

Planerna idag känns rätt lösa, men jag skulle vilja ta mig in på Birsta City eller på stan.
Kanske skall klä på Mio och dra direkt, äta frukost och lunch på stan och bara vara vi?
Har en del grejer som jag vill beta av… Men vill hemsskt gärna hinna med en glass i solen med mitt lilla underverk innan det börjar regna idag med.
Vädret här har varit lite oberäkneligt sista dagarna kan man säga. Halva strålande halva ösregn!

Ju mer jag tänker tanken, desto mer sugen blir jag att hoppa på bussen och åka NU.

Tror jag skall göra det.
Puss på er!

Om jag inte redan hade lyssnat sönder den här låten, så försöker jag iaf med det nu… Repeat, repeat, repeat…

… fan … Var länge sedan jag var så här rastlös mitt i natten.
Känns väldigt 2000, då jag hade galna sömnproblem och vissa nätter sådan grav insomnia att jag inte sov på tre dygn.

Klockan närmar sig fyra…

Vaknade vid 2-tiden med blodsockerfall… Skakade i kroppen, mätaren visade 2,4mmo/l och givetvis behövde jag äta något.

Jag är överlag rätt uppe i varv i kroppen just nu. Mycket med det jordiska och att jag mår skit efter att sockret höjts igen hjälper inte till.
Ångest var typ det sista jag behövde inatt…

Nej, du Emma! Det här håller inte!

Jävla sockersjuka!

För övrigt är det något visst med killar i våtdräkt.

… Jag lever …

Känner inte för att skriva just nu bara.

Tusen tankar och tusen känslor brottas inom mig.
Varför, kan man ju undra… Allt håller ju på att lösa sig?!

Jag är världs-sämst på att känna lycka.

Känns helt overkligt att vi fick det vinnande budet på den underbara, lilla trean i Danderyd.
Jag kan inte se mig mätt på bildera. Den andas och skriker EEEEEMMAAAAA!?

Materialen hade jag kunnat valt själv.

Golven är underbara… Trägolven får mina ögon att sucka, klinkersen är exakt desamma som jag drömde om till min första etta.

Kaklet i köket… Jag och skiffersvart har ett hemligt förhållande.
Och KÖKET då?! IKEA, må vara, men så cleant och fina linjer.

Han vet vad jag vill ha min sambo, som var den som gick på visningen.

Det enda jag inte är 100% nöjd med är de grå skivorna i köket. Hade gärna sett den svarta…

I badrummet finns badkar oc handdukstorkare. Badkar… Det har varit mitt KRAV när jag bott ensam.
Är inte helt förtjust i handfatet, men det är lätt att byta ut i samband med att man skaffar lite skåp, och piffar upp allt det vita med mattor, ljus och duschdraperi!

Jag är nöjd med området runtom, fasaden, balkongen… ALLT förutom att den är liiite liten… Men så länge Mio får ett EGET rum är det allra viktigast.

Ser fram emot inflyttningen… Att få inreda och att BO i denna himelska kreation

Bild: Sundsvalls Tidning

Jag läste lokaltidningen när jag vaknade till liv idag och möttes av en artikel som i rubriken hävdar - Passion är endast hunger och dårskap!

Jag läste igenom alstret som behandlar vilka substanser som frigörs i kroppen och liknar förälskelse med känslor som hunger snarare än med psykologiska känslor.

Under övergångsfasen utvecklas dock andra sorters känslor, mindre beroende av endorfiner och dopamin som skall ta vid där förälskelsen ebbar ut.

Passion kunde liknas med tvångsbeéende sjukdomar när man undersökte hjärnbalken och istället för de “Normala kärlekskänslorna” aktiveras belöningscentrat, när man ser föremålet för åtrån.

Trist?

Det känns så himla simpelt…

Beror det på enkla, kemiska substanser vem vi väljer att leva våra liv tillsammans med… Och när de här substanserna ebbar ut, är förälskelsen död?

Istället är kemiska ämnen som vasopressin och oxytocin gemensam nämnare. Nu är känslorna mer varaktiga, men å andra sidan inte lika häftiga.

Kan man få en shot med lite dopamin och skaffa nytändning?

Slut inom fyra år

Artikeln nämnde även att deras forskare kunde beräkna med otäck precisition hurvida ett förhållande skall överleva inom en fyra års radie.

De använder sig av ett system, där man låter parterna diskutera något de är oense om och sedan utgår ifrån hur parterna reagerar gentemot varandra.

Det finns något som kallas akopalypsens budbärare… Dvs Relationssabotörer.

• Förakt

• Kritik

• Försvarsställning

• Känslomässig utestängning

Grejt!
Det var väl inte direkt något nytt… Snarare allmänt vetande, kan man tycka.
Men trist att läsa att det finns tre av dem i mitt förhållande.
Jag tror dock att det är många fler än jag som kan ge kritik FEL och att personen då i fråga går in i försvarsställning… De hör ju ihop.

Så… En kemisk cocktail kontrollerar mitt liv.
Grymt oromantiskt!

Underbart?

Var ut igår och hängde med lite folk jag inte festat med på det viset innan.
Var riktigt trevligt mestadels av tiden och efterfesten var galet najs

Intressant var att en blond, snygg tjej kom fram till mig vid baren och frågade om jag var tillsammans med killen jag stod intill.
Det var en kompis kompis som jag stod med och därmed givetvis inte min pojkvän…
Hon fortsatte fråga om jag var där med någon speciell, om jag var tillsammans med någon av dem jag var där med - Men frågade inte om jag i huvudtaget var singel.

Jag blev inbjuden till hennes bord om jag kände för det.
När jag sedan letade efter en bekant som tydligt smitit iväg på herrarnas, hamnade jag vid den här tjejens bord.

Jag fick genast en skum känsla av de två tjejerna och killen som satt där… Som om de var i någon slags pakt och rätt snart fick jag klart för mig att det verkade vara någon slags “Polygami” dem emellan och som det verkade som om de ville att jag skulle ingå där.

Jag smet, genom att ursäkta mig till damernas… Tjejen kom senare förbi när jag satt i vårt sällskap och var nästan arg för att jag “dissade henne” och ville plötsligt att jag skulle följa med på Toaletten med henne. Mkt läskigt… Hon var nästan agressiv!

GBG

Fick ett galet telefonsamtal från min sambo, hans bror och deras kompis som hade hamnat i Göteborg och festat skallarna i småbitar. Riktigt roligt verkade de ha!

Tänkte först åka hem när det blev lite bråk på Dalton’s och en av de inblandade började dra upp mitt förflutna som dokusåpaskådis (Det har gått 6år… Hur länge skall jag dras med detta?) och en av killarna i sällskapet stod upp för mig.
Kände obehagligt att det bråkades över något som gjorde mig ledsen.

Valde ändå att följa med på efterfesten och jag ångrar det inte. Grymt trevligt!

Kom hem runt 4-4.30 kanske och var utelåst.
Smög in balkongvägen där någon glömt att låsa och sedan har jag varit däckad till sen eftermiddag.

Ikväll?

Ikväll får jag se om jag tar mig ner till skönsbergshamnen för att sitta nattvakt med lite polare.
Lite vin, gott sällskap och xbox borde vara lagomt

Jag satt igår och tänkte på vad som förenat de män/killar/pojkar jag fallit för genom åren…
Så slog det mig!

De har alla haft fantastiska léenden med spikraka, vita, underbara tänder! *fniss*
Jag är SÅLD på fina léenden.

Mannen med världens avgjort snyggaste leéende.

Även om samtliga flirtar, pojkvänner, KK’s or whatever, skiljer sig oerhört mkt åt personlighetmässigt, utséendemässigt och på alla tänkbara sätt… Så kan du ge dig fan på att jag har ALDRIG haft ihop det med, eller hånglat med en kille som inte har fina tänder,*Skratta* eller åtminstone ett sjukt charmigt smile.

Konstigt att man har vissa små saker som kan få det att pirra i hela kroppen.

Jag har redan skrivit att jag kan bli helt uppe i det blå av ett vackert smajl, men andra lite “udda saker” som sänder en stöt genom kroppen på mig kan vara en så enkel sak som synliga blodådror på solbrända armar (HELST över biceps ), en skymt av vit hud ovanför badbyxekanten som förstärker “sommarkänslan”, långa ögonfransar, den där mörka strängen av hår på magen, en fyllig/plutig mun eller en man som kan sjunga eller spela ett instrument. (Därav Bon Jovi på första plats på min “OM-lista” )

En annan grej som förenar mina ex, är att alla är långa. Helst över 1.85m, medan jag själv är 1.62. Jag lyckad4es hitta en kille på 1.84 i italien där snittlängden är 1.75… Varför liksom?

Man har sina små saker man snöar in på.
Min sambo har underbara tänder med en fin mun som ramar in dem

Det är enligt mig det allra finaste draget hos honom, medan andra tjejer säkert kollar ögon, händer, hy eller nåt annat

Vad tycker du om eller tittar på? *nyfiken*