Har nog inte varit nyvaken kl 14, sedan jag fick barn…
Eller joh, den där gången jag blev bakfull hemma hos mamma i norrland och hon tog Mio… Då sov jag till kvällen…

Har sovit några timmar för lite vaje natt i ett tag nu. Förvisso har det varit självvalt eftersom att natten gör mig kreativ och jag vet mkt väl att det inte går att ta sovmorgon i det här hemmet.
Dock har sonen sovit kasst två nätter irad med, så den lilla söm jag skulle fått har blivit brutalt uppstyckad och i stora fall utebliven.

Passade på att ta en tupplur när Mio somnade vid 12-tiden, mycket väl medveten om, hur slö jag blir timmarna efter att jag sovit dagtid.

När han började ropa kl 14.00 kände jag mig som i en annan värld!
Hörde hans gnäll som genom bomull, jag som brukar vara på fötter inom någon sekund?
Ville VERKLIGEN inte lämna den sköna sängen.

Nu är jag grymt sömnsur och har fortfarande skallebank som mötte mig när jag slog upp mina blå imorse.
Detta i kombination med att min son lyckades bli gnälligare av att sova - vi är alltid helt osynkade på det där och är på dåligt humör samtidigt - gör att jag blir hysteriskt irriterad när han kutar runt och skriker “AJE” fast det inte gör ont någonstans.

Hatar när han gör så. Det är “Vargen kommer“-varning på det.

Nu skall jag försöka vakna till och komma igenom den sega perioden som följer, för att sedan ta tu i ALLT som jag låtit förbli liggande idag.

Önskar verkligen jag kunde lägga mig igen.

Nu skriker min son i högan sky för att han inte kan köra över sitt bilgarage med bilen. Flytta på den då skitunge?

Att en ängels röst kan vara så gäll? *Håller sig om huvudet* Men som vanligt är jag “Mamma först”

Postades