Kvinnligt?
Satt härom dagen och funderade på vad som egentligen är kvinnligt…
Jag har alltid sett på mig själv som en “pojkflicka” och har föredragit att knata runt i mina t-shirts och gympadojor.
Jag har ex inga höfter, utan är RAK i kroppen… Bysten är inget att snacka om och jag har snaggat hår…
Kan man vara “feminin” ändå?
När jag tänker kvinnligt tänker jag typ Marilyn Monroe. Kurvor, byst, lockar, läppstift, klackar, ben och klänningar.
(Bilden intill är Marilyn på mittuppslaget i Playboy Magazine 1953)
Kvinnlighet är nog olika för alla… Vissa tycker att en graviditet är det ultimata kvinnliga osv… Men jag har aldrig, inte ens då, sett mig själv som kvinnlig.
För mig sitter oerhört mkt av det femimina i formerna…
Jag har alltid varit… plan. Inga välvda, runda höfter, raka axlar, korta ben, liten byst och korta naglar…
Sedan jag klippte av mig håret nu igen, tänker jag vissa dagar att jag inte har något feminint alls…
När jag glider i mina jeans, vita sneakers och raka t-shirts känner jag mig bekväm, men så slår det mig att jag ser “karig” ut.
Känns skitjobbigt! Men VARFÖR bryr jag mig? Framförallt om den jag skall leva med tycker att jag är fin som jag är? MÅSTE man vara “kvinnlig” då?
Hade en period sedan jag flyttade hem från Italien då det var BARA korta kjolar, höga klackar och långt hår.
Jag kände mig sexigare, femininare och fick en annan bild av mig själv som kvinna… Men även fast jag gärna glider i den sviden då och då även idag, så var det inte jag.
Jag orkar oftast inte hålla på med de där tjej-perioderna i längden.
Det är massor med jobb att hålla efter ett par långa acrylnaglar, ett jäkla bestyr att fixa med långt hår, besvärligt att prommenera i 10cm klackar och ett helvete att måla flagnande tånaglar. *skratta*
Jag vet inte riktigt varför jag skriver om det här… Förmodligen för att vi kom in på ämnet bröstförstoringar för några dagar sedan när det diskuterades här hemma… Och för mig är Bröst = Kvinna.
Vad är det som är kvinnligt egentligen?
Jag kan nog hålla med att åsikterna kan gå isär beroende på vem man frågor. För mig är det kvinnligt med feminina detaljer som långt hår, smink, hyfsade former (=inte se ut som jag i kroppen). Men sen sitter mycket i utstrålningen också. Om personen känner sig riktigt kvinnlig kan den ha korta frisyrer utan att kvinnligheten försvinner. Själv föredrar jag dock långt hår, behöver dock inte vara superlångt. Det behövs inga jättebröst eller stora breda höfter. Sen tycker jag det är kvinnligt med en feminin gångstil också. Även egenskaper som omvårdande, känslosam etc ser jag som kvinnligt.
För att summera så tycker jag det handlar om både utseende och personlighet. Jag tror många män har sin mamma som referens för vad som är kvinnligt men det är bara en gissning. Det viktiga är trots allt att man trivs med den man är. Och att man inte är likadana i förhållandet. Jag tror motpoler behövs i form av en manlig och en kvinnlig sida. Oavsett vem som väljer vilken sida man ska tillhöra. För motpoler dras till varandra som plus och minus. Utan det tror jag förhållandet går över i mer vänskapsförhållande efter några år.
Så det är vad jag tycker
Jag har faktiskt ingen aning om vad som är kvinnligt egentligen, men personligen ser jag kvinnlighet som menstruation, graviditet och pmsutbrott.
Precis som du skriver att du är, rak, sneakers, enkel tshirt och baggy/tighta jeans är jag. Jag går hellre i baggyjeans, t-shirt eller långt linne och sneakers, trots det så känner jag mig ibland kvinnlig(om inte väldigt cool;)). Men anyway så är jag nöjd med mig själv och mina yttepytte tuttar.
Efter som jag har tuttar och former och defenitivt fr mkt av det så tycker naturligtvis jag att det som du beskriver som du är kvinnligt. Att vara liten och nätt och kunna ha baggy brallor och en tajt tröja så att man kan se en glipa av magen.
Sen är kvinnlighet även former. Det beror på hur man är mycket i samspel hur man ser ut. Jag har en kund som gör naglar hos mig och hon är inte kvinnlig trots att hon har skitsnygga former, men hon vill liksom inte bli sedd som kvinna på något vis. Ser henne inte som kvinnlig heller trots att hon har de attribut som du nämner. Hon är bara inte det.
Så det som Jeppe skrev om personlighet och utseende, det stämmer enligt mig:-)
Intressant ämne…
), och jag tycker ändå jag ser ganska “tjejig” eller “kvinnlig” ut… Visserligen så sminkar jag mig och har ganska långa ögonfransar, men jag har väligt kort hår, och har även haft tuppkam för inte så länge sen. Fast för mig handlar det iofs mest om att sticka ut, att bryta mot idealet med långt, blondt hår och bla bla bla… Tycker det är skittråkigt att typ alla tjejer på skolan ser likadana ut. 
Jag skulle vilja säga att om man är född till kvinna så har man kvinnliga former, oavsett om dom är platta eller kurviga. Om man som kvinna framhäver sina bra sidor, borde man inte se kvinnlig ut då? Jag menar, jag har inte direkt heller några former (än, iaf), men är inte slank heller, men jag klär mig i sånt jag känner mig bekväm i (vilket inte menas med sånt jag kan springa och röra mig i utan sånt som ger mig självförtroende
Ajja, det jag försöker säga är: kör på sånt du känner dig bekväm i, och bekvämlighet kan som sagt både handla om att känna sig rörlig i kläderna, men också att känna sig snygg !
Det som skiljer flickan från kvinnan är ju trots allt kroppen. Så det är väl därifrån uttrycket “kvinnligt” kommer. Det som skiljer en pojke från en man är ju också kroppen. Kvinnan skiljer sig från flickan genom sina kvinnliga former: rumpa, höfter, bröst. Mannen skiljer sig från pojken genom sin mer muskulösa kropp, bredare axlar, hår på benen, skäggstubb, kraftigare benmuskler, mörk röst, längden osv. De flesta ser ju muskler och längd som manligt. Du är väl mamma och det visar ju att du är kvinna. Graviditet är ju kvinnligt. Flickor blir inte gravida. Det som spelar roll är hur du själv ser på dig. Det är ju du som dömer dig själv. Det viktiga är att du trivs med dig själv. Själv sminkar jag mig inte, hatar högklackat och har nästan aldrig kjol eller klänning. Och ibland har jag kort hår. Om det gör mig okvinnlig i andras ögon det spelar mig ingen roll. Jag känner mig inte kränkt eller så. Jag gillar även att träna mycket och svettas och det är väl också ganska okvinnligt? haha. Jag ser det inte som något negativt att ha manliga egenskaper. Jag tycker det är ganska töntigt med tjejer som är extremt tjejiga/kvinnliga.