Bild: Sundsvalls Tidning

Jag läste lokaltidningen när jag vaknade till liv idag och möttes av en artikel som i rubriken hävdar - Passion är endast hunger och dårskap!

Jag läste igenom alstret som behandlar vilka substanser som frigörs i kroppen och liknar förälskelse med känslor som hunger snarare än med psykologiska känslor.

Under övergångsfasen utvecklas dock andra sorters känslor, mindre beroende av endorfiner och dopamin som skall ta vid där förälskelsen ebbar ut.

Passion kunde liknas med tvångsbeéende sjukdomar när man undersökte hjärnbalken och istället för de “Normala kärlekskänslorna” aktiveras belöningscentrat, när man ser föremålet för åtrån.

Trist?

Det känns så himla simpelt…

Beror det på enkla, kemiska substanser vem vi väljer att leva våra liv tillsammans med… Och när de här substanserna ebbar ut, är förälskelsen död?

Istället är kemiska ämnen som vasopressin och oxytocin gemensam nämnare. Nu är känslorna mer varaktiga, men å andra sidan inte lika häftiga.

Kan man få en shot med lite dopamin och skaffa nytändning?

Slut inom fyra år

Artikeln nämnde även att deras forskare kunde beräkna med otäck precisition hurvida ett förhållande skall överleva inom en fyra års radie.

De använder sig av ett system, där man låter parterna diskutera något de är oense om och sedan utgår ifrån hur parterna reagerar gentemot varandra.

Det finns något som kallas akopalypsens budbärare… Dvs Relationssabotörer.

• Förakt

• Kritik

• Försvarsställning

• Känslomässig utestängning

Grejt!
Det var väl inte direkt något nytt… Snarare allmänt vetande, kan man tycka.
Men trist att läsa att det finns tre av dem i mitt förhållande.
Jag tror dock att det är många fler än jag som kan ge kritik FEL och att personen då i fråga går in i försvarsställning… De hör ju ihop.

Så… En kemisk cocktail kontrollerar mitt liv.
Grymt oromantiskt!

Underbart?

Postades