Idag har jag gjort en god gärning.

Var nere på stan i det fina vädret och när jag sneddade genom den lilla parken vid kommunhuset, låg där en knallröd, plånbok, väldigt synlig på den gröna bänken.

Plockade såklart genast upp den sprängfyllda plånboken och tänkte genast på att kolla efter en legitimation, visakort eller patientbricka med namn och därmed en möjlighet att kontakta personen i fråga.

Fann lustigt nog visakort med två olika namn… Det jag kollade på mer ingående var ett vanligt namn och jag misstrodde att 118 188, skulle kunna hjälpa mig att finna just den personen.
Knatade istället till polisen…

Hade lite brått och skulle bara springa ett snabbt ärende på stan, innan jag skulle hämta min son på dagis. Gissa om det var lång kö? Varför måste man stå i KÖ för att lämna in hittegods? Det är ju helt befängt!!!

Ringde 118 118, medan jag satt ner med min nummerlapp i handen… Jag fick fyra möjliga nummer och hade ingen aning om vilket som var rätt. Men medan jag satt i luren fick jag tag på patientbrickan med det andra namnet på.
Det var betydligt ovanligare, PLUS att adressen stod på, så jag kunde verifiera med telefonisten.
Valde att lämna polisstationen med den befängda kön och fixa detta själv.

Ringde och talade in på hennes mobilsvar att jag hade hennes plånbok och att allt verkade vara kvar i den.
Gick sedan och hämtade min son.

Några timmar senare då vi slappade i soffan, ringde min mobil. Lyckades missa ett samtal, men den ringde igen!
Det var kvinnan som ägde den röda plånboken som var i andra änden.
Hon lät helt överlycklig och kunde inte nog tacka, för att jag tagit reda på den… Jag tyckte det var en självklarhet? Har ju själv tappat plånboken och fått den tillbaka av hjälpsamma människor!

Vi bestämde att hon skulle komma förbi efter jobbet, för att hämta den.

Jag blev riktigt förvånad när det plingade på och jag öppnade med plånboken i hand och möttes av en liten, blond kvinna med en vacker bukett blommor!
Vilken fin gest? Hon hade ju fått tillbaka sin börs i vilket fall kan man tycka?!

Hon var oerhört glad och tacksam… När hon gick kläckte hon en lustig avslutningsfras:
“Hoppas du tappar din plånbok någon gång så jag kan hitta den åt dig!” Det hoppas inte jag! Haha

Härligt med en tacksam och GOD människa.
Vi borde alla ställa upp på och glädja våra medmänniskor mer!

Jag är iaf glad att jag inte lät den lysande, röda, börsen ligga kvar på den där parkbänken.

Postades