(Alla bilder i nedanstående inlägg är givetvis klickbara! )

Igår bar det av till Liseberg och ni kan tro att vi hade roligt!
Vi mer eller mindre både öppnade och stängde stället *skratta*

Vår son visade sig vara en riktig liten våghals som åkte varenda karusell och attraktion han var lång nog för att få åka, men den absoluta favoriten vad FlumbeRider!

Vatten, fart, skratt och skrik i kombination… Kunde det bli bättre tro?

Det var den första attraktionen vi valde att åka och min familj hoppade i en av stockarna medan min sambo och hans bror åkte en annan.
Som ni kan se tjuter min lille pojke av skratt!

Han verkar bli lik mig själv som liten.
Jag mins tydligt när jag som kort fyraåring stod på min pappas fötter i kön till Loopen på Liseberg för att nå upp till längdkraven *Skrattar gott*

Vi köpte alla (utom min mor) ett åkband medan hon och min son delade på ett stort åkhäfte. Det räckte dock inte ens i närheten till min åkgalna son, så det fick fyllas på senare på kvällen/natten Vi hade nog tjänat en hacka på att ge honom ett åkband. *skratt*

Det var oerhört varmt och fint väder så det var givetvis en hel del folk som lixom vi bestämt oss för att åka på Liseberg just denna dag.
Kötiderna varierade mellan 10-45minuter och även om det varit utärdligt vissa dagar var det riktigt drygt att köa under den gassande solen.

Som vanligt tyckte jag bäst om LisebergsTåget - en gammal klassiker som alltid förblir behaglig och laom lång att åka. Men det fanns även en del “nyheter” sedan jag var där för fyra år sedan och jag gillade bland annat Uppswinget som gav en härligt sugande känsla i magen.

Oro för dödsångest

Jag var lite orolig att jag skulle känna av dödsångesten som drabbade mig när jag förra sommaren (Gatufetsen i Sundsvalls, dvs samma tid på året som nu) gav mig på mitt livs fjärde Bungy-Jump.

Döm av min förvåning när jag under mina tre första hopp enkelt kastat mig ut från kanten och njutit av den euforiska adrenalinkicken, men denna gång istället fick en iskall känsla när jag spändes fast i selen.

Istället för att på instruktörens “TRE” lugnt luta mig framåt, stod jag helt fastfrusen medan hela mitt inre skrek “Vad fan håller du på med? Du älskar ju detta??!”
Var rätt nära att jag ad att få åka ner igen, men tillsist släppte låsningen till den milda grad att jag ändå kunde luta mig lite över kanten och falla.

Den härliga adrenalinkicken uteblev helt och istället mådde jag illa och kände mig helt skärrad resten av kvällen.
Oerhörd läskig känsla… Antar att skräcken hörde ihop med att jag blivit mamma?!

Något sådant inträffade dock inte igår Jag tyckte nästan tvärt om att jag kände för lite i åken.
När jag satt i den fruktade Kanonen, var jag mest besviken över att den skakade och jag slungades runt i bygeln som skadade mina axlar och ryg en hel del.

Barnens Liseberg!

Men Liseberg är för mig ändå barnens plats!
Det som gladde mig allra mest med dagen var att se min sons obegränsade och totalt äkta glädje!

Det var en kamp att försöka få honom att vänta snällt i kö *skratta* Han ville fram och åka så snart vi styrde stegen mot en ny attraktion. Han är snabb den lille parveln så en del joggingturer blev det!
(Tacka gud för hans armband med adress/ telenummer ifall han kommit bort)

Tråkigt även för min son att det var så otroligt hett. TUR för honom att mamma och pappa var förberedda med flaskor med vatten.
TRÅKIGT för mamma och pappa att han i ett oövervakat ögonblick hällde hela flaskan över huvudet och vi plötsligt fick bege oss ut på klädesjakt! *skratta*

Lyckat!

På det hela blev det en väldigt lyckad dag med kalla öl, snabba åk och massor med sol!
Alla fick verkligen ut vad de ville av dagen och när vi sedan knölade in oss alla sex i pappas stora vrålåk skrattade vi gott åt värkande fötter och trötta ben, medan jag med hot förbjöd min sambos bror att “Mörda” min sons svampbob-ballong!
Över 12 timmar skoj sliter!

Idag hade vi tänkt åka till Österöö fårfarm för sen frukost aka Brunch och sedan åker mina föräldrar hem! *BUHU!*
Vi får se hur det blir, för vädret är riktigt dåligt idag! Tur vi åkte på liseberg igår!

Har tänkt tanken att åka med hem en vecka, då det blir sista gången jag och Mio kan flyga hem… Han fyller 2år 7/8 och blir då “barn” medan jag fyller 26år 27/9 och blir “vuxen” så då blir det för dyrt.
Skall prata med mamma om Mio eventuellt kan stanna hos dem när jag åker hem, så är han inte mitt i flytten och packningen som måste göras sedan…

Men det innebär ju att de andra måste vakna först!

Postades