När vi var till fjälls med familjen, helgen efter påsk, fick jag inte ur bilderna ur kameran… Men som ett under lyckades jag lösa problemet nyss och dessutom sprang jag på anteckningarna jag gjorde på plats eftersom att det inte fanns internet där.

SÅ nu blir det, om än lite sen, publicering av det

Flashback

I den totala tystnaden, låter jag tangenterna smattra under mina fingrar.

Sitter i en mysig, liten fjällstuga, omgiven av furubeklädda innerväggar och blickar ut över det magnifika landskapet som syns genom köksfönstret.

Norrland är vackert!

Vi kom hit igår kväll, efter en aningens för lång resa, gällande min lille son.

Han var trött och gnällig när vi tillsist rullade in på parkeringen tillhörande stugan. Det var beckmörkt sånär som skenet från tre vita blockljus i en lykta på trappan. Vi var glada att ha kommit rätt efter att först ha missat infarten som var näst intill osynlig mellan de höga snödrivorna.

Jag förundrades över all snö längs vägen och mindes genast min barndom, då drivorna var lika höga i min hemstad. Ett av mina lyckligaste barndomsminnen är när jag och min far grävde meterlånga gångar i drivan rakt utanför våran farstutrappa.

Hur kan vintrarna här ha förändrats så?

Himlen var svart och stjärnklar… Min son pekade lyckligt uppåt och ropade ”Näna”, när vi lyfte honom ur bilen.

Det första som slog mig var den torra kylan som genast bet tag i mina kinder. Den kändes tydligt när vi rusade fram och tillbaka till bilen, med all mat och packning vi trängt in i den överlastade bilen.

Visade sig att det var -13 hela kvällen och sjönk ner mot närmare -20/-25 på natten.

Ändå kändes det märkbart lättare att hantera den kylan än när det är några få plusgrader på den fuktiga västkusten.

Min son förälskade sig genast i värdparets lilla hund, Leo, och sysselsatte sig med att klappa, jaga och krama, medan vi vuxna tog oss varsin välförtjänt iskall bira.

När jag satt mig vid bordet, slappnade jag av i varenda nerv och kände mig direkt ”hemma” och välkommen hos mina föräldrars vänner.

Varma och goda människor finns det för få av.

Slängde ett öga ut genom fönstret och slogs av det höga antalet skotrar som stod parkerade i beckmörkret. Hela 5st svarta, mäktiga fordon var parkerade på kanten mellan tomt och sjö. Kontrasten mellan dess svarta lack mot den kritvita snön var förtrollande,

Såg fram emot kommande utflykter up på fjället.

Maten som dukades fram var alldeles för mycket för oss, men ack så god!

Plockmat i alla former såsom:

Skinka, ägg, röror, knäckebröd, lax och så mycket mer belamrade hela köksbordet och fick det att vattnas i min gom.

Konstigt nog fick jag inte ner mycket utan höll mig till min svalkande öl och nöjde mig med en enkel knäckebrödsmacka med lax.

Konstigt att jag sällan kan äta när jag druckit öl.

 Sonen hade varit uppe alldeles för länge och somnade utan så mycket som en protest, när jag vid strax innan 22, bäddade ner honom i vårt tilldelade sovrum.

Klockan hann inte bli allt för mycket när jag själv kände att det ändå, relativt låga intaget av alkohol trängde djupt in i min kropp och tyngde mina ögonlock.

Sov fantastiskt skönt, med fönstret lite på glänt. Den kyliga luften är min hemmaplan…

Jag saknar Norrland.

Nästa dag 

Vaknade i gryningen av att hettan i mitt och sonens rum var outhärdlig, det öppna fönstret till trots. Det BORDE logiskt sett vara kallare då luften utanför sjunkit till närmare -20…

Visade sig att min far innan läggdags kastat på några extra vedträn och att brasan nu brann i full styrka. Kaminröret är dessutom draget genom det sovrum vi tilldelats och jag kunde leende konstatera att även min son sparkat av sig täcke och sockar i värmen.

När jag öppnade sovrumsdörren för att gå ner på undervåningen och ta mig ett glas vatten ur dunken, möttes jag av en magnifik utsikt!

Halva väggen som står rakt emot sovrummen är ett triangulärt fönster som vetter ut mot den vida, snöbeklädda sjön.

Bergen på andra sidan tornade upp sig mot den till synes oändliga himlen och det hela tog ärligt talat andan ur mig. Allt var beslöjat av ett ljusblått silversken… Inget var riktigt vitt och inget riktigt svart.

Jag var tvungen att ta en bild på skotrarna, innan jag åter igen styrde stegen mot trappan.

Min son vaknade punkligt klockan åtta och krävde att få komma ur sängen.

Han låg med mig i min säng, smekte min kind och lekte med mitt hår i en kvart – tjugo minuter, innan han vaknade till ordentligt.

Förutseende nog, hade min mor propsat på att vi skulle ta med oss några DVD-filmer med hans älskade Teletubbies, så jag startade datorn och fick igång ”Kurragömma med Teletubbies”

Hans resesäng har sidor av nät, så det gick utmärkt att placera datorn utanför och honom i sängen, för att undvika det oemotståndliga att trycka på tangentbordet.

Jag somnade om till de glättiga upprepningarna, från de färgglada monstren, och först strax efter klockan nio, steg vi upp och väckte mina föräldrar.

Frukosten var lika storslagen som den sena middagen kvällen före. Alla hotellfrukostar jag ätit i mitt liv kan slänga sig i väggen!

Valde ett hårdkokt ägg, GI-bröd med keso, ett glas apelsinjuice och en talrik vaniljyoghurt med All-Bran.

Frukost för vinnare!

Min son åt riktigt bra, men visade tidigt trötthetstecken och fick krypa tillbaka i säng redan efter en timme.

Medan han sov bestämde sig karlarna, min far, min bror och husvärden att ta skotrarna på en svängom. Jag var erbjuden att slå följa med dem, men kände att jag hellre umgicks med min mor, min son och värdinnan.

Vi byltade på oss rejält med kläder, efter min sons middagslur och gick ut på gården.

Där hade man grävt en djup, kvadratisk grop i snön och satt en eldstad i mitten. Den omgärdades av tjocka, kluvna stockar, täckta med renskinn, som såg oerhört inbjudande ut.

Jag och min son åkte spark på den frusna sjön, medan mor och värdinnan gjorde upp eld och tillagade varma mackor i mack-järn. Smakade oerhört gott!

Vi åkte tefat och bakade snökakor av den sockerlika snön… Hade inte min lille pojke varit så påverkad av fjällsluften och därför varit så gråtmild och lättirrierad, så hade det varit rena paradiset!

Hade byltat på honom ordentligt, men den gamla overallen har hunnit bli för liten och kvävde hans rörelser. När han ramlade, kom han inte upp och det var svårt för honom att gå själv, böja sig ner och allmänt vara självständig.

Nu har min son sovit en andra omgång, karlarna trillade nyss innanför dörren och skall nu ut i grillgropen med en flaska Jäger, Jag, morsan och värdinnan skall ställa oss och laga ugnsstekt lax till kvällens middag.

Solen skiner fortfarande ute och kastar nu långa, guldiga skuggor över sjön så att man tydligt ser alla skoterspår.

Känns som en ”Pripps Blå Reklam”…

Helgen fortsatte med utflykter upp mot fjället… Något min son verkligen uppskattade.
Han fullkomligt ÄLSKADE att åka släde efter skotern och när han senare fick åka med P’gutten (Året runt boende) och med min bror och far sken han som en sol!

Morfar köpte givetvis en skoterovall till honom, inför utflykten till fjälls och den satt som gjuten även om den var lite oversize.

Kvällen som kom var det fest i den lilla stugan. Norlänningar kan det där med fest (läs sprit) och det ramlade in folk i skoterstövlar hela kvällen *skratta*

Även om det hela slutade med att jag kastade ett glas vatten över min bror och värdparets tv, var det väldigt lyckat… fråga inte

Ni glömmer väl inte att alla bilder är klickbara?

UNDERBAR mini-semester!

Postades