En del har hänt sedan jag bloggade sist! Mestadels i positiv bemärkning, men även en del negativa saker har slagit till med full kraft.
På det hela taget känner jag mig ändå mycket piggare och mer energisk är på ett bra tag.

Jag har kommit till den sista utbildningsveckan och sitter nu med de arbetsuppgifter jag skall hantera även i framtiden. Tempot är relativt lågt och jag tar för mig så mycket eller lite jag känner att jag kan hantera. Väldigt kravlöst och jag ser klart och tydligt hur lätt jag faktiskt kommer att nå mina mål! = Oerhörd lättnad.

Lite mörker i ljuset

Något lite mer negativt är att jag insett att min schemaläggning kommer att ställa till i familjelivet, eller har faktiskt redan gjort kan man väl säga.
Det dagis jag valt att placera min son på var som jag tidigare skrivit ett personalkooperativ och de hade därmed en del egna regler som att endast ha öppet till 17.00
Min schemaläggning låter mig att tidigast sluta arbeta kl 16.45… Jag åker buss och bussturen till dagis tar MINST 22 min (enl busstidtabellen men jag har aldrig kommit fram på under 30) och jag missar givetvis bussen som går prick 16.45.

Således ringde jag till kommunen för att se över alternativen för min barnomsorg… Det fanns inga lediga platser centralt, men längs min bussträcka fanns en förskola som kunde ta emot min son vid månadsskiftet, var det första beskedet jag fick.
DOCK blev jag kontaktad av förskolan i fråga redan någon timme efter att jag lagt på luren till kommunens ansvariga och fick meddelat att de gärna skolar in min son redan dagen därpå! (Idag)

PANIK!
Ringde såklart den förskolan vi redan hade, där min son låg sött och sussade i sin vagn, och talade med de ansvariga för kooperativet.
Jag fick besked att vi hade två månaders uppsägningstid med full avgift oavsett om vi nyttjade platsen eller ej!!!  :twisted: Min kontakt på kommunen sade att det lät orimligt och jag fick prata med en annan person som ansvarar för regler inom skola och omsorg i vår stad… bla bla bla…

Således fick jag hämta min son, ta med alla hans grejer, skriva på uppsägningspapper där jag fick intyga att jag skulle betala för de här två månaderna och börja inskolningen för honom IDAG på hans nya förskola.
Det fanns ingen möjlighet att dra ut på inskolningen eftersom att vi då inte kunde få ett definitivt datum då han kunde få komma.

JAG har ju ett nytt jobb… så möjligheten att ta ledigt sådär på stört finns givetvis inte Min mor (som är min räddande ängel) ställde upp för mig och har nu varit med honom på den nya förskolan idag. PUH! :?

Annars då?

I övrigt har det mesta rett ut sig, men såklart inte allt.
Livet känns ljust privat och arbetsmässigt… Längtar efter att komma in i en riktigt vardag, vem hade kunnat ana att jag skulle önska det när det var min största skräck för bara några år sedan?

Jag har rett ut många frågetecken med en person som är mig väldigt kär och vår relation känner betydligt lättare nu än den gjort senaste tiden. Det glädjer mig och gör min vardag mycket lättare!

Hoppas kunna skriva mer framöver… Har väldigt lite tid över till bloggande för tillfället
Saknar er, kära läsare!

Postades