Så, var jag tillbaka…

Har haft ett längre uppehåll i skrivandet, främst för att jag nära på strök med i blodförgiftningen förra veckan, men även för att min sambo valde att komma upp till norrland och umgås med mig under helgen.

Skrev en snabbis om vad som hände med diabetesen som nästan tog livet av mig… Var rätt läskigt att bli helt off, tappa all ork och inse att min kropp var helt slut. Varje andetag var en kamp och jag var nere på 47kg pga uttorkning och att kroppen ätit upp sig själv innifrån.

Personalen på IVA var fantastisk. Otroligt trevliga människor som verkligen vet hur man ser efter sina patienter… De räddade mitt liv och jag är oerhört tacksam.
På Onsdag borde dagens ros komma in i Svalls tidning…

Nu börjar jag se ut som folk igen. Lagt på mig lite vatten och ser inte längre ut som ett cancersjukt skelett som jag gjorde i början på förra veckan… Var riktigt otäckt att se mig i spegeln med de svarta hålen där ögonen brukade sitta, med vit hud spänd över kindknotorna och bröstbenet väl synligt vid varje andetag.

Helgen

Jag gick på klassfesten (återträffen) i fredags och det var ungefär som jag hade väntat mig, även om det faktiskt kändes aningen bättre än jag hade förväntat mig att träffa de som var på plats igen.

Många av dem jag verkligen velat höra vad det blivit av, kom inte… Men min gamla bästa väninna var iaf där och det var intressant att få höra lite om hennes son och det liv hon lever med sin kuban idag

Jag sprang även ihop med mina två “halvkusiner” som informerat resten av klassen om att jag nog inte skulle dyka upp pga att jag var inlagd och legat rätt risigt till i början på veckan.
Min morbror fick näml agera chaufför åt min mor som skulle in och hälsa på mig på tisdagen…

Blev en del tjut och kramar över att jag ändå dök upp och det var ju såklart trevligt… De hade planerat att ringa mig på avdelningen och beklaga min frånvaro *skratta*

Förutom att jag ser ut som en djävul, kan man väl inte tro att jag varit nära döden några dagar tidigare?

Har tyvärr ingen fullkroppsbild på klänningen, men om jag skall ut i mitten på denna vecka som planerat, lovar jag att ta en outfit bild. Klänningen fick mig att känna mig skitnajs!

Vi tog en såndär klassbild… Var inbokad 21.15 och tråkigt nog kom tre av killarna i klassen senare än så…
Jag själv gick hem precis när de sista anlände. Passade på att umgås med dem som kommit till middagen även om det fanns ett par st jag inte sade ett enda ord till förutom att hälsa.

Gick som sagt hem tidigt. Kände inte att det var läge för alkohol för min del så när de andra började bli runda under klackarna så kilade jag hemöver till min väntande sambo poch familj.
Man skall inte ta ut sig allt för mycket efter en sådan resa som jag gått igenom kanske…

Sviter

Förutom att jag äter som en häst då min kropp försöker fylla ut all energi jag gjort av med, så mår jag fint nu, Märker väl att jag lättare blir trött, men annars har jag inga men av min sjukhusvistelse.
Alla slangar som kopplades till mina armar och min halspulsåder har förvisso lämnat lite stickhål, men annars kan man inte längre se att jag varit sjuk.

Skönt…

Saknad

Min sambo åkte tillbaka till Sthlm för att jobba ikväll, efter en riktigt mysig helg fylld med utemiddagar, kramar, shopping och allmänt kel…
Har varit varandra oerhört nära. Kanske inte det konstigaste efter en sådan här upplevelse…

Hoppas ni haft en härlig helg!

Postades