Följ min blogg med bloglovin
Skall försöka återta min blogg på blogglovin’ Man får ju inte kontroll över skiten om man inte skriver in koden överst i ett blogginlägg *skratt*

Denna helgen har verkligen varit mysig hittills Hoppas den fortsätter i den här andan!

Brorsan och pojkvännen (Johan och Johan :D) spelar NHL 09, mamma bakar paj och farsan ser på elitseriehockey…
Mio leker på golvet vid mina fötter och jag sitter här. Har nyss esignt två nya halsband till mig och Johan med de vackra orden Dream, Truth och Commitment  på (bilder kommer väl i veckan )

Bättre än såhär blir det sällan

Sådär.. har inte riktigt tiden att göra ett helt nytt theme till bloggen såhär i juletider, men jag kan ju iaf byta ut sakerna i headern från vaniljthe till vit Blossa-Glögg osv

God jul i förskott på er

(Ni som ser den gamla headern rensa er internetcache och uppdatera sidan)

Hittade just julkortet från Mios första jul… Fyra månader gammal. Knappt att jag känner igen honom *varm i hjärtat*

Har hänt något med min biologiska klocka på senare tid…
Jag som BESTÄMT hävdat att jag för allt smör i småland ALDRIG skall skaffa fler barn, börjar le fånigt när jag tänker på doften av ett spädbarnshuvud.
Nattvaken, skriken och den eviga paniken känns avlägsen - Jag kan ju det här nu? Nog skulle jag klara av ett småsyskon till Mio?

Dock är jag inte i den sitsen i livet att det direkt är rätt läge att tänka på att utöka familjen. Men det är skönt att känna värmen i bröstet vid tanken istället för minnen av oro och otillräcklighet.
Inte ens graviditeten som var en pärs för mig känns direkt skrämmande.

Konsigt, men skönt

Sedan jag fick barn har jag blivit en sucker för jul… Visst har jag försökt få in lite julstjärnor och en adventsljusstake i fönstret tidigare, men nu har det lixom börjat bli kul på riktigt.

Unnar min son att uppleva julen som vacker, varm och speciell… Precis som jag gjorde när jag var liten och oförstörd.

Förvrängda Pepparkakor

Bestämde mig under dagen igår att det kunde vara skoj att baka lite pepparkakor när vi kom hem.
Sagt och gjort lockade vi upp Mio på dagis, köpte pepparkaksdeg, formar och kavel på ICA och körde igång så snart vi kom hem.
Givetvis missade jag att köpa mjöl, så pepparkakorna blev aningen förvrängda när vi skulle pilla upp dem från borden och få dem att ligga fint på plåten

De ser inte mycket ut för världen, men vi hade oerhört roligt när vi åt pepparkaksdeg, slogs om kaveln och sedan avsmakade de fortfarande varma kreationerna med varsitt stort glas mjölk!

Ikväll är det planerat att värma upp lite BLOSSA glögg, spilla i lite russin och mandel, sjunka ner framför tvn och goa i oss några fler av dem som bakades igår.

Julpynt

Egentligen är jag helt emot att börja julpynta innan första advent, men i år gjorde jag ett litet undantag och har smygstartat i går kväll!

Köket

Körde först igång med köket… Strök linnegardinerna jag köpt på Jotex och lät de svarta trådgardnerna hänga kvar uppe.
Bytte ut min svarta duk mot en likadan röd och gjorde detsamma med mina älskade ljuslyktor.

Passade på att köpa bland annat några julstjärnor när jag var på ICA och de passade fint på bordet!
Det är något speciellt för mig med den blomman… Amaryllis i all ära… men det är Julstjärnorna som gör julen i mina ögon.

På tal om julstjärna kommer en röd pappstjärna snart upp i köksfönstret med. Behöver bara skaffa mig lite nubb att sätta upp den och stjärnan i Mios rum med.

Vardagsrummet

I vardagsrummet har jag hafr en grön accentfärg… Men eftersom att julganen kommer att stå i det rummet och allt julpynt jag fixade till den förra året är vitt och silver så bestämde jag mig för att byta allt det gröna mot vitt.

Julstjärnorna är inne på sitt tredje år och är inhandlade på Village, men min stora favorit är förra årets nyförvärv från SIA… Den charmiga ljusslingan i fönstret.

Det syns inte så tydligt på bilderna men i soffan är de tidigare luddiga, gröna kuddarna utbytta mot motsvarade vita och istället för mina ljuslyktor i fönstret står där glittrande snöbollar i vitaste vitt!
Gardinerna fick bli vita och grå istället för de tidigare helgröna… Den bruna längden fick fint hänga kvar och knyta ihop det hela.
Känner mig riktigt nöjd.

Fattas bara lite ljuslyktor och ljusen jag beställt på partylite!

I Mios rum ligger han för tillfället och sover, så inga bilder kan tas. Jag har dock köpt DESSA gardiner till honom med tillhörande fleecepläd som jag tänkte skulle fungera som överkast.

Annars då?

Jodå, det händer mycket nu… Mio pratar för fulla muggar, han trivs bra på sitt nya dagis vilket innebär att vi inte har lika stora fighter om mornarna.
Han har börjat gå på pottan sporadisk… Trotset hålls i schak genom att han får prova på att göra det mesta själv som att klä på sig, borsta tänderna, blanda välling och lägga upp egen mat på talriken.
Det är inte alltid det fungerar, men det kompenseras rejält av den stolthet man kan se skina i hans ansikte när han lyckas.

Han fick åka ner till sin pappa i Stockholm över helgen och det verkar ha varit riktigt bra.
Jag fick höra att de vairt iväg och badat, bakat muffins och ätit hemmagjorda våfflor!
Med sig hem i väskan hade han tre nya filmer och en hel dröse med leksaker från filmen Wall-E som han tycker så mycket om.
Önskar att de kan träffas oftare framöver… Han skall tillbaka dit över nyår!

Förhållandet jag lever i är riktigt bra.
Vi har haft duster och prövningar så att det heter duga de första månaderna av vårt samliv. Många gånger har det inte känts som om det skulle fungera men så glad jag är att jag bet ihop.
Helgen som passerade var pricken över i. Så mycket närmare varandra vi kom, så mycket vi fick sagt.

Jag trivs på jobbet, än så länge Hoppas att det skall fortsätta så också.
Fick igår veta att jag sitter i den bästa kundtjänstgruppen i hela sverige gällande det företag jag jobbar för.
Känns riktigt roligt att ha kompetenta människor omkring mig.

Idag är jag och Mio hemma, eftersom att Mio var så slö och trött i morse. Förmodligen blir vi hemma imorgon också, så att han får vila ut.

Vi har myst till ordentligt med varm choklad med vispgrädde, hemmabakta pepparkakor och hjälpts åt att sätta upp juldekorationer.
Mio är oerhört intresserad av julgranskulorna jag dekorerade förra året och “oo-ar” och “aa-ar” så fort han ser dem *stolt mamma*

Själv ska jag nu leta fram en av de böcker jag inte hunnit läsa sedan jag beställde dem för flera månader sedan.
Har blandat en stor tillbrigare med saft i min mormors gamla Ittala kanna (Serie viking) som ser härligt frostig ut.
Vackra barndomsminnen väcks till liv, då man bara fick dricka ur glasen vid finare tillfällen…

Livet är verkligen bra just nu.

Hoppas ni har det lika bra!

Idag är en sån där dag, då jag hade önskat mig en busslast med extra energi.

Morgonen började jätte fint med att vakna pigg, utvilad och mysig… Mio var inte lika pigg efetrsom att han låg vaken i sin säng fram till runt nio på kvällen och sjöng för sig själv. Han ahr även dragit på sig en förkylning som orsakat en del hosta under natten
Ändå kom vi iväg i god tid, lämningen på det nya dagsiet gick utmärkt och dagen rullade på i bra tempo.

Kände mig glad, pigg och taggad inför kvällen när jag slutade jobba.

När Johan hämtade mig och vi körde mot dagis, kände jag mig glad och lugn… Hade blivit lovade middag hemma hos mina föräldrar vilket kändes som en lättnad då jag skulle slippa laga eget = Energispar!

Väl på dagis bröt helvetet ut.

Som vanligt numera skulle inte Mio ta på sig jackan utan kastade sig på golvet. Sen ville han inte ha på sig skorna, utan bråkade om detta med ett tjurigt och evigt gnällande.
Kom iaf ut i bilen och han höll på att somna i bilstolen innan vi var framme hos mina föräldrar.

Gissa om han skulle äta någon mat? Nejdå.. först skulle han inte ha mat, när jag hämtade honom efter att han sprungit och ställt sig i soffan kastade han sig bakåt och lyckades slå huvudet i trappräcket = Illtjut! Sedan skulle han prompt ha mat! Nu! På en gång! Vad än mormor frågade skulle han först inte ha och när man låtit honom slippa ville han istället ha under vilda protester.

Jag kan ta mycket men det där GNÄLLET som inte är gråt och inte ledsamhet.. utan just bara GNÄLL!

Insåg snart att situationen va ohållbar, att han var för trött och att det bara var att styra stegen hem. Tackade snabbt för oss och stack hem…

Samma fight fast fem resor värre ang jackan och skor, så det slutade med att han blev buren, skrikande ut i bilen.. Utan jacka och UTAN skor.
I trappuppgången blev det bråk om att han ville plinga på vår ringklocka innan jag låste upp, vilket han inte fick (Förmodligen till grannarnas förtret) och sedan började det RIKTIGA HELVETET!

Bråk om att han ville bygga tåg, när jag sade att det fick han väl, skulle han absolut inte göra det? What lixom?

Var tvungen sedan att ge honom hostmedicin vilket resulterade i ett vansinnesutbrott a’la exorcisten!
Har aldrig sett min unge sån!!!
Hysterisk räcker lixom inte till!

Kolla på det här klippet och ta det gånger 150, så förstår ni kanske lite utav vad jag fått uppleva ikväll…

Jag säger bara en sak…
Man älskar alltid sina barn… Men man tycker fan inte alltid om dem!

Läs mer om trots HÄR (Det skall tydligen vara positivt *sucka*)

Jag är grymt sugen på att byta bloggdesign.. Men hur fan ska jag få tid till det?

En del har hänt sedan jag bloggade sist! Mestadels i positiv bemärkning, men även en del negativa saker har slagit till med full kraft.
På det hela taget känner jag mig ändå mycket piggare och mer energisk är på ett bra tag.

Jag har kommit till den sista utbildningsveckan och sitter nu med de arbetsuppgifter jag skall hantera även i framtiden. Tempot är relativt lågt och jag tar för mig så mycket eller lite jag känner att jag kan hantera. Väldigt kravlöst och jag ser klart och tydligt hur lätt jag faktiskt kommer att nå mina mål! = Oerhörd lättnad.

Lite mörker i ljuset

Något lite mer negativt är att jag insett att min schemaläggning kommer att ställa till i familjelivet, eller har faktiskt redan gjort kan man väl säga.
Det dagis jag valt att placera min son på var som jag tidigare skrivit ett personalkooperativ och de hade därmed en del egna regler som att endast ha öppet till 17.00
Min schemaläggning låter mig att tidigast sluta arbeta kl 16.45… Jag åker buss och bussturen till dagis tar MINST 22 min (enl busstidtabellen men jag har aldrig kommit fram på under 30) och jag missar givetvis bussen som går prick 16.45.

Således ringde jag till kommunen för att se över alternativen för min barnomsorg… Det fanns inga lediga platser centralt, men längs min bussträcka fanns en förskola som kunde ta emot min son vid månadsskiftet, var det första beskedet jag fick.
DOCK blev jag kontaktad av förskolan i fråga redan någon timme efter att jag lagt på luren till kommunens ansvariga och fick meddelat att de gärna skolar in min son redan dagen därpå! (Idag)

PANIK!
Ringde såklart den förskolan vi redan hade, där min son låg sött och sussade i sin vagn, och talade med de ansvariga för kooperativet.
Jag fick besked att vi hade två månaders uppsägningstid med full avgift oavsett om vi nyttjade platsen eller ej!!!  :twisted: Min kontakt på kommunen sade att det lät orimligt och jag fick prata med en annan person som ansvarar för regler inom skola och omsorg i vår stad… bla bla bla…

Således fick jag hämta min son, ta med alla hans grejer, skriva på uppsägningspapper där jag fick intyga att jag skulle betala för de här två månaderna och börja inskolningen för honom IDAG på hans nya förskola.
Det fanns ingen möjlighet att dra ut på inskolningen eftersom att vi då inte kunde få ett definitivt datum då han kunde få komma.

JAG har ju ett nytt jobb… så möjligheten att ta ledigt sådär på stört finns givetvis inte Min mor (som är min räddande ängel) ställde upp för mig och har nu varit med honom på den nya förskolan idag. PUH! :?

Annars då?

I övrigt har det mesta rett ut sig, men såklart inte allt.
Livet känns ljust privat och arbetsmässigt… Längtar efter att komma in i en riktigt vardag, vem hade kunnat ana att jag skulle önska det när det var min största skräck för bara några år sedan?

Jag har rett ut många frågetecken med en person som är mig väldigt kär och vår relation känner betydligt lättare nu än den gjort senaste tiden. Det glädjer mig och gör min vardag mycket lättare!

Hoppas kunna skriva mer framöver… Har väldigt lite tid över till bloggande för tillfället
Saknar er, kära läsare!

Har kommit in i en såndär tid då energin inte verkar räcka till, hur jag än vrider och vänder på sakerna jag vill att den ska räcka till.
Jag vet att jag ibland gör saker större än vad de egentligen är, genom att sätta press på mig själv och nedvärdera mig i vad jag tror är andras ögon, men som egentligen är mina egna…

Det är frustrerande sådana gånger eftersom att förnuft och känslor sällan drar jämnt och får mig att klyvas på mitten.

Tufft för tillfället

Har varit en lite tuff period framförallt under de här utbildningsveckorna, då det är sjukt mkt att ta in, lära sig och anpassa sig efter… Och jag måste som vanligt alltid känna mig 100% på topp, säker och helst bäst. Fast än att förnuftet mycket väl VET att jag inte behöver vara det.
Tror det kallas kass självkänsla. Hur jag nu fått det kan man fundera?

Pratade om detta med min pojkvän igår och idag plingade det på dörren med ett blomsterbud.

Kortet är privat och för my eyes only, men jag uppskattar gesten och önskar bara att dagen hade blivit ännu bättre än den varit.

Än finns det tid kvar på dagen!

Snabbupdate

Det som egentligen hänt sedan jag tänkt bomma igen dörrarna för gott, är att jag kommit till rätta i min lya ute på Alnö.

Bor på samma gata som mina föräldrar, vilket känns helt underbart gentemot att ha bott mellan 70-80 mil ifrån dem de senaste fem/sex åren.

Jag har fått ett jobb på ett av Sveriges stabilaste företag, som jag inte tänker namnge i bloggen för att minimera risken att dra hit arbetskollegor.
Just nu är vi inne på vecka tre av fyra utbildningsveckor och jag kan säga att min skalle känns minst sagt mossig om kvällarna.

Min tvåårige son har börjat på dagis. Ett charmigt, litet föräldrakoperativ som har stora potential, bara de får tag på en ny lokal som passar dem.
Tyvärr har han i samma veva bestämt sig för att slungas in i trotsåldern och utvecklat ett behov av sin mor som han aldrig visat tidigare. (Antar att det är många omställningar för honom på en gång)

Jag har svårt att ta den här vändningen med en klackspark jag egentligen borde och oroar mig väldigt mycket när han säger att han inte vill åka på dagis, gråter när jag skall lämna honom och visar ett betydligt större behov av ömhet än jag är van.

Förmodligen känner han av min känsla av hopplöshet och märker av den låga energinivån och speglar mig som förälder…

Längtar tills vardagen är igång och jag kan ta tag med nya krafter och hjälpa min son genom hans första livskris.

Lägenheten

När jag nyss hade flyttat fanns det de av er som efterfrågade lite bilder på mitt boende och jag tänkte göra er (om än lite sent) till viljes.

Jag känner mig oerhört hemma. Betydligt mer hemma än jag känt mig på många, många år… Sedan min allra första etta i korsta skulle jag nog påstå!

Jag har tidigare levt med sambos som haft helt annan smak än jag själv och då jag har lätt för att anpassa mig har inredningen fått gå i deras smak.
Nu är mitt hem varmare, kvinnligare och betydligt plottrigare
(Ursäkta röran på köksbordet )

Men det är så jag vill ha det!

Jag har valt varma, men ändå cleana färger och former.

I förra lägenheten var allt svart/vitt men utan accent… Den missen har jag inte begått denna gång.

Riktat in mig på gult och grönt… Färger som skall hålla mig glad under vinterhalvåret.

Tavlorna i bakgrunden har jag målat själv och de bruna skinnsofforna från MIO var faktiskt de soffor min exsambo hade köpt innan jag flyttade ihop med honom i hans tvåa.

Mina föräldrar tyckte det var synd att kasta dem och köpte dem av oss när vi flyttade till Varberg.
Nu är de tillbaka i mitt hem och let’s face it… SKINN är underbart som material för en småbarnsförälder såsom jag själv.

Det enda stället jag egentligen låtit vara lite sterilt än så länge är badrummet.

Svart/grått och vitt är temat och kommer så att förbli tills jag köper lite fräcka handdukar… Står ganska lågt på min priolista då det är dyrt med kvalité och jag först behöver hallspegel, hatt och skohylla, garderober, klickgolv i både kök och hall och en fondvägg till vardagsrummet.

Mio har fått sovrummet i vår 68kvm stora tvåa, medan jag själv flyttat in i klädskrubben Var bara att glömma flickdrömmarna om gå-in-garderob och slänga in en 120cm säng som precis får plats där inne! Som att sova i koja!

Lillemans rum är på G. Skulle behöva målas om och han har fått tavlor av mormor som skall komma upp på väggarna.
Hans rum går i “Bilar” (Disneys Car’s) tema, lite mot min vilja Men han tycker om det och snälla mormor och morfar har ju köpt gardinerna och grejat så…

Efter det kanske det blir lite bilder.. kanske

Nu skall jag ställa mig och göra fullkornsvåfflor med glass och sylt!

Om någon dag kommer ett låst inlägg.
Hur tycker ni vi skall gå tillväga med lösenordet? Skall jag göra ett formulär och manuellt skicka ut lösen? Skall ni maila mig på eget bevåg eller skriva en kommentar i ett visst inlägg med sin mailadress osv?

Hallo… Long time no see…

Mycket har hänt sedan sist. Det kan man lugnt påstå…
Jag har fått en anställning på ett stort, svenskt företag, där jag för tillfället går en fyraveckors utbildning. Utbildningen innebär att jag helt energitömd trillar hem i lägenheten, bråkar med min tvååriga son som inte bara är helt slut efter dagis, men också kommit in i trotsåldern och försöker komma i säng tillräckligt tidigt för att orka koncntrera mig 100% även dagen därefter.

När jag känner mig såhär, pockar alltid behovet av att skriva på dörren.
Boken jag bestämt mig för att skriva i, ger inte samma tillfredställelse som bloggandet gjort under de år jag nu hållit på… snarare gav det mig mest skrivkramp.

Jag lade ju ut en liten blänkare i förra veckan där jag fick fin respons på mitt eventuella återtåg i bloggvärlden, så jag funderar på att dra igång igen men med rätt kraftiga förändringar.

Eftersom att jag börjat på ett stort företag som dessutom ligger i min hemstad, känner jag inteför att lämna ut lika mycket av mig själv helt öppet… Så det kommer att bli betydligt fler låsta inlägg som jag fö kommer att byta lösenord på för bättre koll på läsare.
Jobb och privatliv hör inte ihop, så jag vill helst inte ha massa arbetskamrater hängandes Även om jag hittills gillar de flesta av dem.

Kommer nog även att skrivas på ett lite annorlunda sätt. Vissa andra saker har fått mig att måna mer om mitt privatliv och de tankar jag har inom mig…
Förmodligen kommer jag att skriva betydligt mer sällan…

Men skriva… Det behöver jag.

Vad tror ni om det?