Har passat på att vara ute massor med sonen idag. Man vet aldrig när det blir grått och trist igen!

På eftermiddagen trillade vi ner på stan och gjorde av med massa pengar på egentligen ingenting alls *skratta*

Jag var i första hand ute efter att plocka ihop lite grejer som jag kunde posta till Missmaddis och hennes härliga pojkar, för att lysa upp deras vardag lite. Känns som om de faktiskt behöver det just nu.
Materiella ting kan såklart inte läka sår i själen, men fysiska bevis på att någon har tänkt till brukar alltid vara uppskattat.

Minns själv hur mycket bättre humör jag blev på för någon månad sedan när omtänksamma Maria Malmgren skickade en “Pigga upp Emma present” en helt random dag!

Hoppas bara Maddis inte tycker jag är galen Blev kanske lite “over the top” men man får se det som att det är alla små paket jag tänkt att jag skulle velat skicka till dem under de år jag läst hennes blogg, i ett…
Först nu jag känner henne väl nog för att inte känna mig skum genom att verkligen skicka det Hahaha.
Borde dimpa ner en avi i deras låda imorrn!

Jag och lilleman köpte glass och satt i solen tills vi slickat bägarna rena! Min son ÄLSKAR GLASS och tur är väl det, för när vi väl kom hem igen efter shopping/glass-turen i solen ringde min sambo och ville åka iväg till stans bästa glass-ställe!
Bara att kränga på dojorna och jackan igen och hoppa in i den väntande bilen!

Har verkligen varit en mysig dag tillsammans med min lille pojke.
Han har spanat efter flygplan och helikoptrar hela dagen *skratta* Har varit så roligt att höra hans uppspelta röst när han fått syn på ett; “Pyyypooon mamma!”

När vi kom hem efter vår tur på stan, gick jag in på toaletten och när jag kom ut var allt sådär oroande tyst. Alla ni mammor och pappor därute vet vilken tystnad jag pratar om… När ungjävlen gör nåt bus!
Jag letade efter honom i hela lägenheten och kom tillsist in i min och sambons sovrum… Detta är vad som mötte mig!

Den lille parveln hade gossat ner sig i min säng! Och han har fått med sig kaninen “Ninen” upp i den höga sängen där han låg helt knäpptyst!
Vem smälter inte av den här bilden????

Vad skulle jag ta mig till utan min lille knodd? Det kan man undra…

Satt just och surfade runt bland lite bloggar, där jag inte kikar in lika ofta som jag gör hos mina stammisar.
Jag hamnade via Missmaddis, hos DragonBitches, där jag faktiskt kollar in ibland…

Läste det som en av tjejerna skrivit om Engla.
Om hur hon tyckte det var fel att skicka smskedjan om att tända ett ljus för just henne. Vad hände med alla de andra mördade barnen som vi läst om senaste tiden? Vem tänder ljus för dem?

Jag förstår verkligen hennes tankegångar.

När Anna Lindh blev mördad den 10 september 2003, kunde jag inte annat än bli förbannad över det media uppbåd det orsakade. Varför, undrar du nu?
Samma dag knivmördades en liten flicka på gården till sitt dagis. Jag tor mig minnas att hon var fyra år gammal och det var en helt random man som gått förbi och begått ett vansinnesdåd.

Hennes död kom i skymundan för alla rubriker om ministern.

Jag kan med gott samvete säga att jag inte direkt sörjde Anna Lindh, som resten av svenska folket. Dock går mina tankar fortfarande till den här lilla flickan som blev bragt om livet. Mina tankar går då och då till hennes föräldrar… Oftare nu när jag själv blivit mor.

Det finns inga ursäkter eller förkaringar till varför barn skall behöva lämna jordelivet i förtid. Det finns inget svar jag kan acceptera till varför det händer.

Det senast halvåret har media pumpat ut nyheter om vansinnesdåd där barn strukit med eller blivit skadade. För mig är det så oerhört svårt att föreställa mig att det händer i vårt trygga, lilla land.
Här ska vu ju vara säkra?

Varför just Engla blev en ljusbärare, tror jag har en, eller faktiskt flera simpla förklaringar.

Hon försvann i åtta dagar. Under de här dagarna pumpades all media med hennes bild och namn, för att hon skulle kunna återfinnas.
Vi kan alla hennes namn och vi vet alla hur hon ser ut. Folket blev engagerat och jag svär på att det var fler än jag som tittade två gånger när helst en mörkhårig flicka i tioårsåldern gick förbi. Det kunde ju vara hon?

Samtliga andra barn som bragts om livet fick inte den behandligen av pressen av den enkla anledningen att de var redan döda, man ville bespara deras familjer att bli uthängda mitt i sorgen och åter igen… Vi hann inte engagera oss i deras personligheter. De var redan döda då vi läste om dem.

Det gör inte det hela mindre hemskt! Oh, nej… Men det tillåter inte människan att ta dem till sitt hjärta på samma vis när man läser en textrad om “3-åringen” som bragts om livet, som när man ser en bild på den storögda Engla som vi läst om i åtta dagar.
När hon dött, kände svenska folket till hennes existens. Hon dog för oss i samma ögonblick som vi läste om det på Expressens löpsedlar.

Jag håller med. Det är hyckleri, men det är människans psykologi.
Dem vi inte känner till, känner vi inte heller för…

Men jag känner för alla föräldrar som mist sitt barn, sitt änglabarn eller bonusbarn om du så vill…
INGEN borde vara tvungen att överleva sitt barn.

Beslutade att äta frukost i solen, tilsammans med min son. För hans del blev det knäckebrödsmacka, youghurt med müsli och russin på sidan av. (Blandar jag det i youghurten stoppar han ner fingrarna och försöker fiska upp dem)

Vi satt riktigt länge och bara myste. Vi tittade på bussarna som körde förbi, lärde oss nya ord (iaf lilleman) som “Moppe”, “Cykel”, “Tant” och “skateboard” (Men det sista var lite för avancerat)
Jag blev övertalad att hänga upp gungan. Så efter en provosorisk avtorkning med tvättlapp, satt den på plats och gungningen var i full gång.
Dock ville lilleman hellre gumga med mamma i hängstolen som syns i bakgrunden på bilderna… Vi sjöng lite sånger tillsammans, kramades och myste i solen.
Det är livet!
Så stördes all ro, då ett flygplan kom dundrande över himmeln. (Pyynpoooo!)

Min son är minst sagt intresserad av flygplan. Beror nog till stor del att han redan flugit en hel del och sett dem på nära håll.
Sedan ville han inte alls sitta och gunga med mamma mer utan skulle hänga vid balkongräcket… Övertalade tillomed mamma att släpa dit stolen så han fick sitta och beordrade dit “Ninen” å “Bappen”

Lyckligtvis kom det ett flygplan till, bara några muniter senare, för då försvann den besvikna minen man kan se på bilden ovan

Besiktningsmannen kom strax därpå och det hela gick väldigt smidigt. Inga skador förutom vanligt slitage. Najs najs!

Nu skall jag ställa mig och kocka i köket och passa på att avnjuta lunchen ostärd i solen, medans sonen sover middag.

Har jag nämnt föressten, hur mycket jag älskar min sons “nya” vita sneakers från Nike? (Tack momme)

Själv har jag en halv garderob med vita sneakers… Beroende!

Galet vad lite sol kan göra mig på gott humör!!!

Fick iaf städat ur den extremt röriga gå-in-garderoben igår. Skojar inte om vi nu har ungf 10 maskiner tvätt… Inte konstigt jag aldrig tycker att jag har något att ta på mig!!!

Kom i säng vid midnatt och sonen vaknade själaglad kl sju… (Skönt att han inte vaknade 05.38 som han gjorde hos svärisarna i helgen!) Jag har TOKONT i halsen och låter som en sönderrökt gammal Whiskeytant så som jag rosslar och är hes.

Är oerhört vackert väder ute och jag antar att han vaknar när det blir ljust…
Tror jag skall ta på honom skorna och en tunn jacka, så vi kan äta frukost på den stora balkongen vi har. Man får ju njuta så länge det varar med den här lägenheten nu.

Myser med mamma på balkongen förra Juni

Vi har spanat in en ny lägenhet som vi är sugna på.
Läget är optimalt för småbarnsföräldrar, den är helt ok fräsh och planlösningen erbjuder många möjligheter.
Det enda som är synd är att badrummet är så litet… Men det finns BADKAR! *älska*

Kika på planlösning i anslutning till bilder HÄR och läs informatonen och se utropspriset HÄR

God eftermiddag kära läsare!
I morse lyckades jag TVINGA mig själv att ligga kvar i sängen till 10.30, trots att jag vaknade klarvaken kl 08.00 och ville stiga upp.

Skriver nu till doften av mina goa mandarin/aprikos theljus från det senaste ljuspartyt med Partylite. Brände på dem lite igår, men det finns gott om stearin kvar i dem. Helt klart bättre än vanliga värmeljus

Middagen i går kväll, blev lyckad och min Tacopaj uppskattades så pass att alla, förutom jag själv, tog åtminstone två gånger!

Tjejerna trillade in mellan 19.30 och 20.00 och gladde mig med en liten blomma i cellofan. Sådant gör mig så fånigt tacksam. Att man skänkt en tanke på att ta med något till värdinnan.

Den fina BiCen jag köpt var det ingen förutom jag som drack av *Skratta* Den enda som inte körde, föredrog rött vin helt otippat! Men det gör inget alls… Nu har jag och sambon något att sippa på i veckor framöver.

Tjejerna hängde med mig i köket medan jag kockade och vi förflyttade oss sedan till matsalsbordet för lite skitsnack medan pajen stod i ugnen.
Blev en himla massa barnprat (Stackars den enda tjejen utan barn) och sedan gled det in på dokusåpor och hurvida en av tjejerna skulle vara med i en eller ej om möjligheten kom upp.
Själv propsade jag på att det var den sämsta idén hon någonsin kunnat komma på och innan vi visste ordet av trakasserade vi henne allihopa.. stackaren.

Jag kände efter tre glas vin, att jag blev riktigt dragen och hann tyvärr inte trappa ner innan alkoholen steg mig åt huvudet.
Hade ätit dåligt under dagen och när jag väl druckit lite tappar jag all aptit så det blev inte mkt ätit av det jag tagit för mig på talriken heller. Inte det bästa i kombination med att jag sällan dricker….

Plockade undan maten medan tjejerna sminkade sig och botaniserade lyckligt runt i mina överdimensionerade sminkväskor.

Valde outfit 2, för att sedan byta till outfit 3 vid händelse av utgång.

Men jag blev lite vinglig och sluddrig och kom helt av mig med att byta innan vi gick…

Var nere på krogen en snabbis och dansade lite innan jag kände att vinet steg mig för mycket åt huvudet och ville gå hem.
Mina goa väninnor propsade på att skjutsa mig hem, men jag kände ändå att promenaden hem skulle vara nyttig för mig och tjatade tills de lät mig vandra iväg i natten. Ringde upp min sambo och hade honom i luren hela vägen hem, för säkerhets skull.
En full småbarnsmorsa på vingliga klackar är väl kanske inte ett så etertraktat byte, men man vet aldrig…

Var hemma strax efter midnatt och kastade mig direkt i sängen med sminket kvar i ansiktet… Bad move, för idag har jag två ilskna finnar mitt i pannan!

Sammanfattningsvis var det väldigt trevligt! Goa tjejer, gott vin och lite lagom fylla *skratta*
Känner mig sådär härligt slö idag, vilket inte är någon höjdare eftersom att vi skall städa ur “Gå in garderoben” där vi förvarar precis allt som vi inte vill ha framme… Det går inte ens att gå in i den för tillfället.
Skall tvättas, städas och plockas så snart mina goa pojkar kommer hem. Saknar dem faktiskt.

Hur ska jag orka det? Blä!

Haha

Håller på att städa inför tjejmiddagen och lyssnar på min playlist på Youtube… Så kom den gamla Lillie och Sussiedängan “What’s the color of love” upp!

Så jäkla retro! *Asglad!*

Man ska ju bjuda på sig själv heter det ju.. så här är jag..
Ostylad i chockrosa diskhandskar!!!!

Enjoy!!!

När jag tänker på det, så kanske jag inte borde vara ensam hemma *skratta*
Och JA, det borde varit i ett låst inlägg… men vaffan JAG BJUDER på det!!! :

Okej, jag HATAR modebloggare, så tro inte att detta är någon dagens outfit.. Vi kan kalla detta KVÄLLENS outfit, för jag behöver verkligen er hjälp!

Vad fan ska jag ha på mig???!

Funderar starkt på linnet från outfit 5 och kjolen från outfit 2 Bara för att vara besvärlig lixom..
På outfit 4 är det mina vackra fornarinadojor som knappt syns…

Ni inser väl att ni MÅSTE kommentera innan kl 19.00 iväll (folk kommer vid 19.30-20.00)
HJÄLP!! Jag går verkligen ut för sällan….

Konstaterade ju imorse att jag gått och blivit en gammal kärring… Först med håret som misslyckades igår och sedan för att jag självmant vaknade, PIGG som tusan kl 08. Sovmorgon my ass!

Klicka på bilden för större storlek

Så jag satte mig i photoshop och lekte lite. Egentligen är den här bilden bara högst halvvägs färdig, men jag känner inte för att sitta och lägga en 2-3 timmar för att den skall se helt äkta ut.

Något sånt här har jag att vänta mig *fnissa*