Nu kryper jag under täcket. Har ett möte inbokat med mr kudde och John Blund… Du som har mötet innan mig, kan väl se till att han kommer iväg i tid?
Jag behöver sömstoftet och en godnattivsa, typ nyss..
Natti!
Ps verkar tyärr blivit en liten bugg med mitt senaste plugin för kommentarer som gör att man inte kan kommentera de låsta inläggen *sucka djupt* Tar detta pillande aldrig slut? Löser det imorgon Ds.
Äntligen känner jag mig piggare! Lite mackor och en dush senare börjar jag känna tröttheten lämna min kropp.
Min och och Sambo är i duschen, medan jag provar kläder. Jag vet att man inte får säga så, men gud vad skönt med en paus, bara för sig själv!
Vi ska ju bort till “Dina”, “Peedee” och “Ias” ikväll (Mios egna namn) (Angelina, Peter och Zackarias)
På schemat står grillning och vitt vin! Trevligt!
Tror inte det blir någon brasa, men pojkarna får väl kolla på grillen som glöder? 
Har nog inte varit nyvaken kl 14, sedan jag fick barn…
Eller joh, den där gången jag blev bakfull hemma hos mamma i norrland och hon tog Mio… Då sov jag till kvällen…
Har sovit några timmar för lite vaje natt i ett tag nu. Förvisso har det varit självvalt eftersom att natten gör mig kreativ och jag vet mkt väl att det inte går att ta sovmorgon i det här hemmet.
Dock har sonen sovit kasst två nätter irad med, så den lilla söm jag skulle fått har blivit brutalt uppstyckad och i stora fall utebliven.
Passade på att ta en tupplur när Mio somnade vid 12-tiden, mycket väl medveten om, hur slö jag blir timmarna efter att jag sovit dagtid.
När han började ropa kl 14.00 kände jag mig som i en annan värld!
Hörde hans gnäll som genom bomull, jag som brukar vara på fötter inom någon sekund?
Ville VERKLIGEN inte lämna den sköna sängen.
Nu är jag grymt sömnsur och har fortfarande skallebank som mötte mig när jag slog upp mina blå imorse.
Detta i kombination med att min son lyckades bli gnälligare av att sova - vi är alltid helt osynkade på det där och är på dåligt humör samtidigt - gör att jag blir hysteriskt irriterad när han kutar runt och skriker “AJE” fast det inte gör ont någonstans.
Hatar när han gör så. Det är “Vargen kommer“-varning på det.
Nu skall jag försöka vakna till och komma igenom den sega perioden som följer, för att sedan ta tu i ALLT som jag låtit förbli liggande idag.
Önskar verkligen jag kunde lägga mig igen.
Nu skriker min son i högan sky för att han inte kan köra över sitt bilgarage med bilen. Flytta på den då skitunge?
Att en ängels röst kan vara så gäll? *Håller sig om huvudet* Men som vanligt är jag “Mamma först”
Vill fastställa att jag INTE har en ätstörning, innan jag påbörjar detta. Det är jag för lat för helt enkelt…
Ställde mig på vågen imorse och när den tickade upp till endast 50.3kg föll min haka några cm. Whtf? Hur har DET gått till nudå?
Jag har inte vägt under 54kg, sedan jag åkte till Italien 2001, utan gick rätt nyligen ner till 52kg.
Innan jag satte mig på flyget hade jag nyss gått upp ett kg till 49kg. Jag var en tunn, men vältränad tjej. Höll på med KungFu fem dagar i veckan som mest.
Eftersom att maten och vinet i Italien är underbart (Samt att jag hade ett maffigt Cola-beroende), lade jag på mig till strax under 55kg. Lovade mig själv att inte gå över 55kg och det höll jag tills dess att jag kom hem ett år senare.
Jag knatade på ett par år och var läskigt nära en ätstörning när jag dejtade en kille som uttalat gillar riktigt tunna och smala tjejer. Hans favoritkropp har Paris Hilton och idag har han en tjej som är otroligt smal. (Vacker, men smal)
Jag tränade 6 dagar i veckan, flera timmar om dagen, men kom inte under 53kg. Dock satt allt perfekt, på rätt plats!
När jag träffade Ola, låg jag på ovanstående vikt och tränade även då väldigt mycket, om än inte LIKA många timmar i veckan.
Ju med tillfreds med mig själv och mitt liv jag blev, desto mer lade jag på mig… landade på 58kg precis innan jag befruktades med vår son.
När han föddes, hade jag fått diabetes och stränga order om GI-diet som jag följde SLAVISKT under tiden jag bar honom inom mig.
Bara två veckor efter att han “ploppat ut” (Önskar det varit så lätt som det lät) låg jag på fyra kilo under min vikt innan graviditeten.
Dock var höfterna breda, stjärten platt och magen såg ut som en ocean av hud med fina linjer av bristningar och rynkor. Najs!? - NOT
Alla (ok det finns få undantag) som fött barn vet vad jag snackar om här… Det är inte direkt som att man glider i sin perfekta flick-kropp igen (Som man tyckte var så operfekt innan, men nu ter sig som en dröm)
Länge har jag våndats över den här magen… Som vägrat dra ihop sig helt och bristningarna som varit nästan lila.
NU börjar den likna min gamla mage…
Bristningarna har bleknat (eller faktiskt blivit lite solbrända) och syns inte lika tydligt. Min navel får jag leva med…
Men nu sedan jag börjat tappa vikt, börjar jag känna mig ok med den delen av min kropp.
Ni som har fått lösenord utskickat, kan läsa Självbild och se bilder på min kropp, medan ni andra helt enkelt får ansöka
När jag imorse slogs av de blinkande siffrorna som glatt konstaterade att jag nu ligger bara 2,3kg över min “mest nöjda vikt” tänkte jag att… Det kanske är värt att försöka komma ner på den för första gången sedan 2001?!
Jag vill fastställa att när jag vägde 48kg, var jag inte heller då sjukligt smal. Jag är 162cm och bredaxlad. Man brukade fråga mig om jag höll på med simmning eller fri-idrott, aldrig om jag hade en ätstörning.
Frågan är bara… När jag väl kommer ur den här viktminskningsperioden, som jag för övrigt inte har en aning om varför jag är inne i. Misstänker dock inre stress för flytten.. Kommer jag då att gå upp en massa igen och kommer jag DÅ att bli fixerad om jag väl kommit ner under femtio kg?
Det är min lilla oro…
Kanske bara låta naturen ha sin gång, eftersom att jag ändå är för lat för att banta… Och om jag sätter igång med träning på månadskort fram till flytten, komer jag med allra största sannorlikhet lägga på mig muskler igen och gå upp.. då är det ju ändå inte som jag vill…
Min mor har en bild som togs på mig i Thailand år 2000… När jag såg den kände jag bara… “Åh vad fin jag var i kroppen där!”
Så 48-49kg skulle vara underbart…
I-landsproblem?
Nu är jag helt och förkrossat trött.
Ögonen går i kors och jag känner mig lite darrig… Ändå blir detta nu den tidigaste natten på flera dagar. Varit fast i kodens förrädiska land!
Nyss fixat till i kommentarer så att ni nu kan prenumerera på om någon skriver en kommentar på inlägget ni övervakar.
Lade in det innan jag skrev förra inlägget, då det kan hända att det blir en del åsikter på det.
Dessutom kan man nu svara på andras kommentarar så att det blir lätt att se vilka som hör ihop. Najs va?
Nej… Nu MÅSTE jag få iaf några timmars sömn. Lilleman blir ju hemma imorgon igen, trots att han verkar sova betydligt bättre denna natten än igår.
Ps. Hjälp mig lite på bloggtoppen!
Ok, nu skall jag ge mig på något som skulle kunnat platsa i gamla GirlGoesMom och jag skall inte låsa det.
Jag vet att åsikterna kommer vara bitska och förmodligen skapas en del debatt.
Innnan jag börjar min lilla krönika, måste jag för allas trevnad göra klart att jag aldrig anser att en kvinna kan “göra sig förtjänt” eller hållas ansvarig för sexuella övergrepp av något slag.
“Offret” kan aldrig provocera fram ett övergrepp och/eller vara den som borde avstyrt det hela.
Givevis handlar inte denna text om övergrepp mot minderåriga. Vi snackar vuxna kvinnor!
Läs det jag skriver grundligt och med ett öppet sinne, utan att på förhand bestämma dig om vad du har för åsikt i ämnet.
Jag höde på nyheterna idag att hela 23% av de tillfrågade ansåg att kvinnor har ett visst ansvar i en våldtäktssituation.
Min första tanke var “Nej vilka svin!” Men sedan började jag fundera på formuleringen av frågan… Vad räknas som ansvar?
Jag tycker faktiskt vi har ett “visst ansvar” att försöka undvika situationer… Stopp, läs klart först!
När man tänker våldtäkt, tänker vi ofta på den “okände mannen” som antastar kvinnor i en park, längs gatan eller i ett mörkt hörn.
Vi tänker så för att det är de fallen som mest uppmärksammas… Det vanligaste är dock att kvinnan i fråga känner mannen.
En kvinna skall aldrig behöva tänka på sin klädsel eller utséende, för att slippa bli våldtagen.
Men jag tror att vi kan ta en del ansvar i vårt betéende.
Varje gång jag går på krogen ser jag flickor, kvinnor, damer som gör allt för att få männens intresse. Man hetsar okända män, genom att trycka rumpa och/eller bröst emot dem. Kåtar upp dem genom att dansa sexigt nära, kanske till och med hångla?
Tjejer… Vi vet inte vilka de här männen är och vad de är kapabla till.
Det finns givetvis inget sätt att försvara de störda män som begår sexuella våldsbrott, men let´s face the fact. De finns där ute och det är vårt ansvar att inte göra oss till lätta byten för dem.
Det sägs att man aldrig känner en människa, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är naivt och lite oansvarigt att “sexa upp” en helt okänd man, framförallt om man nu inte VILL ligga med honom i slutändan.
Hormoner, blandat med sexuella störningar är farlig skit…
De vanligaste våldtäkterna inträffar vid första eller andra dejten.
Åter igen, tycker inte det finns något att klandra hos en tjej som klär sig sexuellt för att få uppskattning av mannen hon dejtar… Men finns det inget intresse för sex, kanske man skall passa sig för att sända ut “fel signaler”
Nej, en man har inte rätt att tränga sig på en kvinna, även om hon “bett om det” (Den vanligaste ursäkten från våldtäktsmän) Men som kvinna kan man kanske tänka sig för?
Jag har tyvärr, egna erfarenheter av sex under tvång.
Ingen av de två gångerna har det skett med en för mig okänd man, utan båda har varit män jag känt väl.
Jag kan i efterhand se tillbaka på den senare våldtäkten och tro att massor av kvinnor upplevt samma sak.
Efter krogen, behövde sova över, somnade i samma säng i tron att vi var inget mer än vänner, vaknade med honom inom mig, sluddrade nej, somnade… Vaknade och skämdes.
Det tog mig ett tag att inse att det var våldtäkt.
Vet också med mig att jag under den tiden var en väldigt sexuellt utmanande tjej. Jag hade inte de fysiska attributen, men jag hade min grova sexuella humor och framtoning. Jag flirtade dessutom skamlöst och HEJVILT med de flesta som hade penis!
Jag ursäktar inte hans betéende, men han kan mkt väl trott att det var något jag också ville, trots mina sluddrande protester.
Tänk er för innan ni med FLIT hetsar en man ni inte vill ha samlag med. Ni vet inte vad han är kapabel till och det är DITT ansvar att skydda dig själv, lika väl som det är HANS ansvar att fatta att ett nej är ett nej.
Ps. Glöm inte bort att du kan kommentera andras kommentarer, så att de hamnar i samma box! Ds.
Mio sov i runt 3,5 timmar(!) idag.. mao 1,5 timmar längre än han brukar.
Så vårt solmys sköts upp till sen eftermiddag då “Dina” och “Ias” (Mios namn på dem) äntligen kom förbi.
Vi sökte lä vid lekplatsen mellan husen utanför oss. Det var inte direkt vindstilla, men det var det bästa vi kunde göra och i solen gassade det på ordentligt ändå!
Pojkarna hade skoj och byggde sandslott, bakade kaka och gungade…
“Ias” var inte Riiiiiiktigt lika stadig som Mio, men det gick bra ändå…
Vi mammor solade, drack vanilj-the (Såklart? Jag smittar ALLA i min omgivning med mitt beroende!) och frossade i kanelbullar och Wienerbröd.
Hade lite problem med filten som ville blåsa upp och välta våra koppar, men när vi insåg att man kunde ställa koppen utanför filten, uppstod istället problemed med en gratis tandslipning av sandkornen som kom vinande och landade i dem istället. 
Min son har snabbt lärt sig att manipulera och ser hela tiden till att göra bus om man inte leker med honom, för då MÅSTE ju mamma kliva upp från den sköna filten!
Denna gången lyckades han dock övertala “Dina” till att baka kaka med honom med sina enträgna “DIIINA, DIIINA, DIIINA!”
Tycker det är svårt att avgöra vem som hade roligast med att baka
Efter någon timmes lek och mys, dök “Dinas” sambo upp, när han stanande till på vägen från ett ärende.
Han blev genast pojkarnas nya lekfarbror och jag skrattade mig näst intill harmynt när han åkte ner för den “vågformade” kannan och BORDE fått ont i svanskotan 
Gillar Mios “Jåkeji!” (Nu åker vi) och hur han total ångrar sig gällande att åka efter
Over all, blev det en lyckad eftermiddag, även om lilleman verkade ha feber strax innan läggdags igen 
Han får bli hemma med mamma en dag till *bestämma*
Nog för att jag brukar uppmuntra min son att dela, men det här är kanske i det lite väl överdrivna taget
Stackars Zackarias som blir klämd av 13,5kg stora Mio!
Tog med mig lilleman i morse och knatade till ICA.
Vi behövde båda lite frisk luft efter att ha suttit i min säng och läst (Sjungit) “Barnkammarboken 1 Silver” från pärm till pärm. Är imponerad över hur många barnsånger jag faktiskt fortfarande kan.
Alla år på kyrkans barntimmar, dagis, i barnkör och timmar i mormors knä, lönar sig!
Vi handlade lite smått och gott, innan jag bestämde mig för att när man är sjuk, ska man ha glass!
Plockade åt mig en TopHat till lilleman och en TipTop till mig själv.
Min lille marodör hann se när jag lassade upp glassen på rullbandet och blev genast feberfri, eld och lågor
Som vanligt när han vet att det bjuds glass, kom vi inte längre än strax utanför dörren där han girigt började smaska på sin TopHat.
Som vanligt har han ovanan att äta upp struten innan han tömt den på glass och kladdet var ett faktum innan jag ens hunnit säga glass!
Så i valig ordning slutade det med att vi bytte glass med varandra. Så han fick en torr, god TipTop med papper på struten och jag fick en söndermosad, geggig TopHat. Men vem klagar?
Det blåste som tusan, trots den härliga solen. Måste vara perfekt väder för alla surfare som parkerat sig i just den här staden?
Det blev iaf kallt som fan, när min sons söndertuggade glass började rinna över mina händer och otroligt nog ville han inte äta upp resten av sin glass när vi kom hem. Var bara att knata in och slänga oss i soffan.
Lite Bamse-tittande senare, märkte jag att han var väldigt trött och nattade honom med nyinköpt välling.
Var lite protester för ovanlighetens skull. Men när han fick som han ville och jag slog igång hans barnskivor i bakgrunden somnade han sött och sover ÄNNU?!
Eftersom att han bara verkar vara slö idag och inte hade feber när jag lade honom, så skall vi ut i lekparken utanför oss när han vaknar.
Bestämt med min väninna och hennes 16månaders kille, att de skall komma förbi.
Hon får stå för tevattnet (Jag har ingen thermos) så fixar jag fikat!
Lite frisk luft är nog bra för oss allihop, så länge det inte är kallt och rått. Det är det ju inte idag!
Skulle gärna vilja ha lite fler klick och synas för eventuellt nya läsare…
Vill ni hjälpa mig kan ni väl slänga ett klick på bilden?
Ps: Jättekul att flera av er valde att skaffa Gravatar! Ser mkt roligare ut härinne!
Med lite nya besök.
Jag satsar såklart inte på toppen, med min nystartade blogg Men det skulle vara roligt att få ligga synlig på listan och styra in lite trafik.
Kicka på bilden
(Förut fungerade inte länken från bilden. Har fixat det nu *klantarsel*)
