Idag är en sån där dag då jag hade kunnat göra vad som helst för att fått ligga kvar i sängen, ihopslingrad med min pojkvän…

Sovit som en stock efter att ha tryckt i mig inte bara en, utan två Tradolan 50mg. Snacka om balsam på mina tidigare så plågsamma revben!
Vaknat två gånger av att den underbara mannen i mitt liv väckt mig med kyssar och smek, annars kan jag inte minnas att jag ens drömt.

Kände mig lite luddig när jag vaknade, men oerhört avslappnad i varje muskel som annars värker spänd… Försökte hålla Johan kvar i sängen när han kilade iväg till jobbet innan jag masade mig upp.

Efter lite smink och styling (fränt det lät va? ) knatade jag ut till busshållsplatsen, strax utanför dörren och plötsligt var den där avslappnade känslan väck.
Kylan bet tag i min kropp och ruskade om mig med en sådan kraft att jag trodde mina skadade revben skulle flyga ur kroppen på mig. Så satans ont! HAde jag kunnat klösa ur dem ur min kropp, hade jag så gjort!

Skumpade runt på bussätet innan jag rysade genom kylan till jobbet. F*CK vad ont det gjorde att spänna sig.

Eftersom att Alvedon inte gjorde mig direkt gott igår poppade jag en Tradolan när jag nådde mitt skrivbord…

BIG MISSTAKE!

Runt tjugo minuter senare var jag helt väck i skallen.

Kändes som om jag regaerade ett par sekunder i efterskott hela tiden… Halsen somnade av och det spände lustigt i ansiktet.

Riktigt otäckt kändes det… Känslan är svår att beskriva, men kan liknas med att ha bomull lindad runt hjärnan.
Tog flera timmar och otaliga glas vatten att få det att släppa… Men nu. när tabletten borde gått ur kroppen har jag inte alls ont i revbenen längre. Antar att drogerna fått musklerna att slappna av, när det inte längre gjorde ont… Intressant men läbbigt.

Tar INTE fler såna grejer på jobbet PUH!

Längtar tills ikväll. Är kramsjuk och närhetstörstande så att det står härliga till!
Morgondagen skall bli najs, med middag hos min pojkväns äldsta halvbror. Ser fram emot att ringa in det nya året med honom vid min sida! (Önskar bara att min son fick vara med *sakna* )

Gott nytt år på er!

Sitter på jobbet och räknar ner innan jag skall gå hem.

Har lite svårt med motivationen idag, då jag inte kan tänka på annat än min vackra lilla pojke som åkt till sin pappa i Stockholm i förrgår.

Han skall vara borta till trettondagen… 6/1 2009 och jag fattar inte hur jag ska stå ut!

Hur överlever människor utan sina barn? Jag kan inte sluta tänka på hans fina lilla skratt, hans blonda, mjuka hår och den mest underbara av alla röster.

Jag går sönder.

Julen blev lyckad.
Min familj går oerhört fint ihop med min pojkväns familj och vi satt uppe till sent in på småtimmarna och umgicks.
Pappa fyllde år, som vanligt, på juldagen och vi firade med middag och trevlig sällskap hemma hos mina föräldrar.

När jag skulle gå ner på nedervåningen ville min son prompt följa med och krävde att bli buren…
Jag har ofta burit honom ner för trappen och satte honom stadigt med sina 13 kg på min höft och började gå. Denna gången var dock inte som alla andra…

Mitt dåliga val av syntetstrumpor och den blanka ytan på mina föräldrars lackade trätrappa resulterade att jag på tredje steget nedifrån kliver nett och min fot glider hastigt av steget.
Jag hinner tänka tusen tankar och greppet om min son hårdnar, min ena hand letar sig upp och skyddar hans hvud medan jag vänder den sida där jag inte har honom på min höft mot trappan.

Jag landar HÅRT på ryggen och tappar luften. Jag håller fortfarande krampaktigt om min son där vi ligger på hallgolvet, jag helt tyst, oförmögen att dra åt mig andan, han skrikande och gråtandes av rädsla.
Jag lyckas få åt mig luft nog att fråga honom om han slog sig och han snyftar fram “Näääeee” men pekar ändå mot sitt lår där han kanske slagit i lite lätt.
Helt otroligt vad modersinstinkterna slog till och fick det hela att gå i slowmotion….

Min rygg är nu blåslagen, men inte hälften så illa som det känns.
Lårkakan som lyser svart på mitt ben kan jag leva med… No probbs… Men de ömmande revbenen. ARGH
Jag lever på alvedon. Sov knappt en blund natten som gick

Mina revben ömmar, min son är borta, mina föräldrar reser till thailand 3v med start imorgon och det nya året är på ingång.
Tur att jag åtminstone har kärleken.

Helt vansinnigt att det snart är Julafton.
De sista månaderna har rusat förbi i en hisnande fart och nu är det snart julafton.

Som vanligt känner jag mig uppe i varv dagarna innan. Idag skall storstädas och då menar jag STORstädas. Helst tvättas med om jag får tag på en tvätt-tid, som jag GIVETVIS inte bokat i förgångs.

Imorgon kommer min familj och hjälper oss att klä julgranen. Kruxxet är bara att jag inte köpt någon ännu *skratta*
Kollade på en gran som står på mina “svärföräldrars” gård igår… Vi har tillåtelse att kapa ner den, men vette faen om det inte går snabbare att bara åka och köpa en gran ikväll innan städningen, efter middag hos mina föräldrar.
Klart man ska ha ÄKTA julgran! (Trots att min pojkvän är allergisk) :lol:

Får se om det blir något i hästväg, som förra julen. Den var GIGANTISK och det tog mig flera veckor att få klart julpyntet till den eftersom att jag dekorerade kulorna själv.
(Bilden är endast på plaskulorna jag har längst ner för att Mio inte skall få tag på de STORA glaskulorna jag dekorerat)

Jag tycker verkligen om julgranar!
Kommer ihåg första året min mamma hävdade att de skulle ha en plastgran. Jag skrek rakt ut att hela julen nu var fördärvad!
många av mina barndomsminnern är av karaktären julafton, tallbarsdoft, glitter och fina dekorationer…

Jag vill att min son skall känna detsamma.

Visst är det smidigt med plastjulgran… Framförallt när man som mina föräldrar reser utomlands i juletider och man slipper ju sopa barr, bära in och ut skiten och dessutom hitta ett ställe man kan slänga den på.

Men för min del väger charmen i att ha den där riktiga granen över.

Ser verkligen fram emot jul i år…

Kommer att vara hemma hos mig, tillsammans med min och min pojkväns familj. Har även lånat in en granne som tomte!
Mina föräldrar har köpt en digital filmkamera, så det skall bli riktigt roligt att föreviga Mios möte med tomten (även om vi fuskat lite och låtit honom träffa tomten på julmarknaden tidigare i december)

Alla klappar är iaf klara. Det är bara julmat och gran plus städningen kvar! PUH!

Är ni klara med ert julstök???

Kommer mig verkligen inte för att skriva särskillt ofta numera… Varför? Jag känner så sällan behovet, men även för att jag helt enkelt prioriterar min tid på ett annat sätt.
Jag tillbringar väldigt lite tid vid datorn över huvud taget…

Datorn, som varit min livlina i så många år, min avkoppling, mitt tidsfördriv och självterapi står nu mest kall och oälskad.

Någon som är sugen på att köpa en iMac? Tror jag skall investera i en betydligt mindre lite laptop, eftersom att jag inte längre är i behov av prestandan och den klara upplösningen.
Sitter ALDRIG i Photoshop och leker heler… Det kunde jag inte tro att det skulle bli så.
Kanske kommer jag in i det igen och känner passionen och kreativiteten flöda.

Dock känner jag mig väldigt uppfylld av allt runtom datorn sedan ett par månader tillbaka

Bygger bo

Något som får mitt hjärta att hoppa till lite extra är att jag håller på att göra om lite smått fär hemma.
Det senaste är en FET fonfvägg i vardagsrummet och min kära pojkvän och hans bäste vän så tjusigt kastade upp på en kväll. - Rummet fick ett helt annat djup. (Bild kommer i dagarna)
Ovannämnda händiga karlar skall på Lördag slaska upp vit färg över de hiskeliga blommiga tapeterna i mitt kök, där jag sedan omsorgsfullt skall sätta upp mina tjusiga Wallies från Gallerix.

Lovar att knappa lite mer imorgon… Kanske kan jag skramla fram lite bilder med

Följ min blogg med bloglovin
Skall försöka återta min blogg på blogglovin’ Man får ju inte kontroll över skiten om man inte skriver in koden överst i ett blogginlägg *skratt*

Denna helgen har verkligen varit mysig hittills Hoppas den fortsätter i den här andan!

Brorsan och pojkvännen (Johan och Johan :D) spelar NHL 09, mamma bakar paj och farsan ser på elitseriehockey…
Mio leker på golvet vid mina fötter och jag sitter här. Har nyss esignt två nya halsband till mig och Johan med de vackra orden Dream, Truth och Commitment  på (bilder kommer väl i veckan )

Bättre än såhär blir det sällan

Sådär.. har inte riktigt tiden att göra ett helt nytt theme till bloggen såhär i juletider, men jag kan ju iaf byta ut sakerna i headern från vaniljthe till vit Blossa-Glögg osv

God jul i förskott på er

(Ni som ser den gamla headern rensa er internetcache och uppdatera sidan)

Hittade just julkortet från Mios första jul… Fyra månader gammal. Knappt att jag känner igen honom *varm i hjärtat*

Har hänt något med min biologiska klocka på senare tid…
Jag som BESTÄMT hävdat att jag för allt smör i småland ALDRIG skall skaffa fler barn, börjar le fånigt när jag tänker på doften av ett spädbarnshuvud.
Nattvaken, skriken och den eviga paniken känns avlägsen - Jag kan ju det här nu? Nog skulle jag klara av ett småsyskon till Mio?

Dock är jag inte i den sitsen i livet att det direkt är rätt läge att tänka på att utöka familjen. Men det är skönt att känna värmen i bröstet vid tanken istället för minnen av oro och otillräcklighet.
Inte ens graviditeten som var en pärs för mig känns direkt skrämmande.

Konsigt, men skönt

Sedan jag fick barn har jag blivit en sucker för jul… Visst har jag försökt få in lite julstjärnor och en adventsljusstake i fönstret tidigare, men nu har det lixom börjat bli kul på riktigt.

Unnar min son att uppleva julen som vacker, varm och speciell… Precis som jag gjorde när jag var liten och oförstörd.

Förvrängda Pepparkakor

Bestämde mig under dagen igår att det kunde vara skoj att baka lite pepparkakor när vi kom hem.
Sagt och gjort lockade vi upp Mio på dagis, köpte pepparkaksdeg, formar och kavel på ICA och körde igång så snart vi kom hem.
Givetvis missade jag att köpa mjöl, så pepparkakorna blev aningen förvrängda när vi skulle pilla upp dem från borden och få dem att ligga fint på plåten

De ser inte mycket ut för världen, men vi hade oerhört roligt när vi åt pepparkaksdeg, slogs om kaveln och sedan avsmakade de fortfarande varma kreationerna med varsitt stort glas mjölk!

Ikväll är det planerat att värma upp lite BLOSSA glögg, spilla i lite russin och mandel, sjunka ner framför tvn och goa i oss några fler av dem som bakades igår.

Julpynt

Egentligen är jag helt emot att börja julpynta innan första advent, men i år gjorde jag ett litet undantag och har smygstartat i går kväll!

Köket

Körde först igång med köket… Strök linnegardinerna jag köpt på Jotex och lät de svarta trådgardnerna hänga kvar uppe.
Bytte ut min svarta duk mot en likadan röd och gjorde detsamma med mina älskade ljuslyktor.

Passade på att köpa bland annat några julstjärnor när jag var på ICA och de passade fint på bordet!
Det är något speciellt för mig med den blomman… Amaryllis i all ära… men det är Julstjärnorna som gör julen i mina ögon.

På tal om julstjärna kommer en röd pappstjärna snart upp i köksfönstret med. Behöver bara skaffa mig lite nubb att sätta upp den och stjärnan i Mios rum med.

Vardagsrummet

I vardagsrummet har jag hafr en grön accentfärg… Men eftersom att julganen kommer att stå i det rummet och allt julpynt jag fixade till den förra året är vitt och silver så bestämde jag mig för att byta allt det gröna mot vitt.

Julstjärnorna är inne på sitt tredje år och är inhandlade på Village, men min stora favorit är förra årets nyförvärv från SIA… Den charmiga ljusslingan i fönstret.

Det syns inte så tydligt på bilderna men i soffan är de tidigare luddiga, gröna kuddarna utbytta mot motsvarade vita och istället för mina ljuslyktor i fönstret står där glittrande snöbollar i vitaste vitt!
Gardinerna fick bli vita och grå istället för de tidigare helgröna… Den bruna längden fick fint hänga kvar och knyta ihop det hela.
Känner mig riktigt nöjd.

Fattas bara lite ljuslyktor och ljusen jag beställt på partylite!

I Mios rum ligger han för tillfället och sover, så inga bilder kan tas. Jag har dock köpt DESSA gardiner till honom med tillhörande fleecepläd som jag tänkte skulle fungera som överkast.

Annars då?

Jodå, det händer mycket nu… Mio pratar för fulla muggar, han trivs bra på sitt nya dagis vilket innebär att vi inte har lika stora fighter om mornarna.
Han har börjat gå på pottan sporadisk… Trotset hålls i schak genom att han får prova på att göra det mesta själv som att klä på sig, borsta tänderna, blanda välling och lägga upp egen mat på talriken.
Det är inte alltid det fungerar, men det kompenseras rejält av den stolthet man kan se skina i hans ansikte när han lyckas.

Han fick åka ner till sin pappa i Stockholm över helgen och det verkar ha varit riktigt bra.
Jag fick höra att de vairt iväg och badat, bakat muffins och ätit hemmagjorda våfflor!
Med sig hem i väskan hade han tre nya filmer och en hel dröse med leksaker från filmen Wall-E som han tycker så mycket om.
Önskar att de kan träffas oftare framöver… Han skall tillbaka dit över nyår!

Förhållandet jag lever i är riktigt bra.
Vi har haft duster och prövningar så att det heter duga de första månaderna av vårt samliv. Många gånger har det inte känts som om det skulle fungera men så glad jag är att jag bet ihop.
Helgen som passerade var pricken över i. Så mycket närmare varandra vi kom, så mycket vi fick sagt.

Jag trivs på jobbet, än så länge Hoppas att det skall fortsätta så också.
Fick igår veta att jag sitter i den bästa kundtjänstgruppen i hela sverige gällande det företag jag jobbar för.
Känns riktigt roligt att ha kompetenta människor omkring mig.

Idag är jag och Mio hemma, eftersom att Mio var så slö och trött i morse. Förmodligen blir vi hemma imorgon också, så att han får vila ut.

Vi har myst till ordentligt med varm choklad med vispgrädde, hemmabakta pepparkakor och hjälpts åt att sätta upp juldekorationer.
Mio är oerhört intresserad av julgranskulorna jag dekorerade förra året och “oo-ar” och “aa-ar” så fort han ser dem *stolt mamma*

Själv ska jag nu leta fram en av de böcker jag inte hunnit läsa sedan jag beställde dem för flera månader sedan.
Har blandat en stor tillbrigare med saft i min mormors gamla Ittala kanna (Serie viking) som ser härligt frostig ut.
Vackra barndomsminnen väcks till liv, då man bara fick dricka ur glasen vid finare tillfällen…

Livet är verkligen bra just nu.

Hoppas ni har det lika bra!

Idag är en sån där dag, då jag hade önskat mig en busslast med extra energi.

Morgonen började jätte fint med att vakna pigg, utvilad och mysig… Mio var inte lika pigg efetrsom att han låg vaken i sin säng fram till runt nio på kvällen och sjöng för sig själv. Han ahr även dragit på sig en förkylning som orsakat en del hosta under natten
Ändå kom vi iväg i god tid, lämningen på det nya dagsiet gick utmärkt och dagen rullade på i bra tempo.

Kände mig glad, pigg och taggad inför kvällen när jag slutade jobba.

När Johan hämtade mig och vi körde mot dagis, kände jag mig glad och lugn… Hade blivit lovade middag hemma hos mina föräldrar vilket kändes som en lättnad då jag skulle slippa laga eget = Energispar!

Väl på dagis bröt helvetet ut.

Som vanligt numera skulle inte Mio ta på sig jackan utan kastade sig på golvet. Sen ville han inte ha på sig skorna, utan bråkade om detta med ett tjurigt och evigt gnällande.
Kom iaf ut i bilen och han höll på att somna i bilstolen innan vi var framme hos mina föräldrar.

Gissa om han skulle äta någon mat? Nejdå.. först skulle han inte ha mat, när jag hämtade honom efter att han sprungit och ställt sig i soffan kastade han sig bakåt och lyckades slå huvudet i trappräcket = Illtjut! Sedan skulle han prompt ha mat! Nu! På en gång! Vad än mormor frågade skulle han först inte ha och när man låtit honom slippa ville han istället ha under vilda protester.

Jag kan ta mycket men det där GNÄLLET som inte är gråt och inte ledsamhet.. utan just bara GNÄLL!

Insåg snart att situationen va ohållbar, att han var för trött och att det bara var att styra stegen hem. Tackade snabbt för oss och stack hem…

Samma fight fast fem resor värre ang jackan och skor, så det slutade med att han blev buren, skrikande ut i bilen.. Utan jacka och UTAN skor.
I trappuppgången blev det bråk om att han ville plinga på vår ringklocka innan jag låste upp, vilket han inte fick (Förmodligen till grannarnas förtret) och sedan började det RIKTIGA HELVETET!

Bråk om att han ville bygga tåg, när jag sade att det fick han väl, skulle han absolut inte göra det? What lixom?

Var tvungen sedan att ge honom hostmedicin vilket resulterade i ett vansinnesutbrott a’la exorcisten!
Har aldrig sett min unge sån!!!
Hysterisk räcker lixom inte till!

Kolla på det här klippet och ta det gånger 150, så förstår ni kanske lite utav vad jag fått uppleva ikväll…

Jag säger bara en sak…
Man älskar alltid sina barn… Men man tycker fan inte alltid om dem!

Läs mer om trots HÄR (Det skall tydligen vara positivt *sucka*)